butterflycandys

Denna kväll spenderades på Läkerolen för första gången på restaurang nivå med god mat och bra utsikt. Matchen kan ju diskuteras men till Brynäs försvar så kan jag ju säga att de rykte upp sig rejält i sista perioden men det räckte inte hela vägen. Frölunda var helt enkelt ett bättre lag.

I de trista och sega sektionerna av matchen så var det prat om traktorer och maskiner. Jag insåg mer och mer att det kanske är vad jag ska pyssla med. I vanliga fall kan jag förlora mig i andra tankar när jag hamnar i en diskussion men under hela kvällen så hängde jag med och var intresserad. Det måste vara ett tecken på att man gillar det, mitt lilla problem jag har är att jag inte vågar satsa. Jag får alltid upp tankarna "tänk om..." det kanske är bra att man tänker en gång extra men samtidigt så kanske det är en för stor broms så att man aldrig får tummen att sätta igång.

Jag mådde bra ett tag, jag kände att livet lekte en stund. Men nu är leken inte så rolig längre. Jag vet inte vad som hände men på nått sätt så vände det i söndags. All lust bara gick ur mig. Min teori är att efter en så rolig helg (framför allt lördagen) så känns livet lite tyngre. Men om man mår dåligt av att ha roligt, eller efter man haft det hur ska det då sluta? Slutar det med att man går tillbaka till sitt ensamma tråkiga "jag" igen för att man är rädd att man ska må dåligt av att ha roligt? Jag hoppas verkligen inte det.

Det känns lite som ett kaos just nu. Men ett kaos som ska bli roligt när det brakar lös. Mannen från Norrköping tittar hit, det var inte alltför längesen vi sågs men det ska iaf bli så jäkla kul att få träffa honom igen. Parta loss med en massa goda vänner och prata en massa skit det är precis som vanligt men lite bättre.
Inte nog med att lägenheten kommer vara full med folk. Mamma och pappa har bestämt sig för att åka till syster för att hälsa på. Den enda helg på länge man har nått planerat men det ska nog gå bra. Det är några katter som ska skötas om så det borde gå ganska så bra.

Vissa saker växer man aldrig ifrån. När man var liten var det inte den färdiga produkten man väntade på när man bakade, utan det var att få slicka ur skålen med smet. Det har iaf jag fortfarande kvar. Jag har precis bakat chokladmuffins och muffins i all ära men det är fortfarande godast att skrapa ur det sista ur skålen.

När man var liten hade man mamma som höll koll på en. Nu när man är "vuxen" måste man hålla reda på sig själv. Och det kan ju bara sluta på ett sätt. KAOS!! Jag köpte nya fina solglasögon, hinner använda de en vecka sen har jag lagt de på nått bra ställe. Jag trodde mig ha lagt de i ryggsäcken när jag gick till buggkursen igår men så var inte fallet. Så mamma om du har sett de var snäll och berätta.

Jag har börjat nynna mycket för mig själv, jag vet inte varför. Om det beror på att jag är på bra humör eller om det är raka motsatsen, så att man istället för att slå ner nån nynnar nått och på det viset kanske får ut sina aggressioner. Det kan oxå vara nått där mitt emellan. Det kan vara de mest konstiga melodier oxå, allt ifrån klassiskt Bach till 8-bitars Mario. Varför man nu kommer på att nynna på Mario är ju lite besynnerligt i sig.

Trodde jag skulle ha jobbat idag, men när det regnade så pass mycket som det gjorde igår kväll så bestämdes det att vi ligger lågt med det. Jag klagar inte, att ligga i sängen till klockan 12 är ju faktiskt inte helt fel på en söndag. Och trots att jag då hade hur mycket tid som helst innan buggkursen skulle börja så lyckas jag iaf få ont om tid. Jag vet inte hur jag beter mig men ju mer tid jag har desto senare blir jag. Man kanske ska vara lite konstant stressad di hinner man desto mer. På en halvtimme hann jag laga mat, diska, vika, tvätt och bädda sängen.

Ännu en dag på jobb nummer 1 avklarat. Ska nu äta och sen åka ut på jobb nummer 2. Det ska faktiskt bli skönt att komma ut och göra ett jobb där man egentligen inte behöver tänka så mycket på jobbet. Bara sitta där i traktorn och styra sig fram i en hastighet av svindlande 4,9 km/h, man hinner fundera ganska mycket. Det är iofs både positivt och negativt. Men det är lite av en avkoppling från det man annars gör. Jag trivs verkligen med att jobba i butik men den konstanta personkontakten kan vara ganska påfrestande. Extra påfrestande blir det med de kunder som verkligen inte ger sig när de har fel. Eller de som inte förstår att jag som butiksanställd egentligen inte kan påverka så mycket som de tror att jag kan. I de allra flesta fall så är kundensröst starkare än de anställdas. Men att få en arg och redan grinig kund att förstå det går oftast inte. I sånna lägen önskar man att man var en sån person som bara lät det rinna av en, att man inte tog åt sig av kritiken men det gör man. Och det kan faktiskt förstöra en dag eller i det här fallet en helg. Jag blir ju irriterad när kunden är irriterad, och det vet de flesta att aggressioner är inte bra. Får man inte ut de så mår man skitdåligt.
Jag hoppas att man på nått sätt kan få ut aggressionerna ikväll så man slipper ta ut de på nån som verkligen inte förtjänat det.

Man vaknar är alldeles för trött för att kliva upp men man gör det iaf. Med ögon som en nyfödd hundvalp letar man sig fram i i duschen. Vaknar till litegrann och inser att det blåser som f*n ute, men det regnar inte så det finns ingen ursäkt att ta bilen. I vindar som har en hastighet aningens högre än vad jag får upp på cykeln tar jag mig till jobbet. 9 timmar flyter på utan att man gör bort sig nämnvärt iaf. Under dagen så ringer chef nr.2 och ser till så man får jobba ytterligare lite, vilket för min ekonomiska situation bara är bra. Men för min pigghet kanske inte alls är så bra.

Annars är livet sig ganska så likt. Man gör det man måste göra, äta, jobba och sova. Men faktiskt att mitt liv nu är fyllt med andra nöjen oxå. Buggkurs som drog igång i söndags blir ett nöje några söndagar framöver och kanske att man den här gången kommer lite längre än bara nybörjare, det kanske är nån mer som vill fortsätta och därför får mig att fortsätta till åtminstone steg 2.

... en sån där lång och tröttsam dag. Dagen börjar ganska så bra med mycket kunder och man tror att det här kommer bli en kort dag. Men inte då. Kunderna fortsätter att strömma in men fortfarande så går tiden så långsamt. Man springer från den ena kunden till den andra och försöker få nått vettigt gjort däremellan, men man hinner helt enkelt inte. När det äntligen blir dags för lunch så är hjärnan lite bortkopplad tror jag. För i samma stund som man fyller munnen med kaffe så ska man säga pass (då kortspel är den enda sysselsättning som finns under raster tydligen) detta resulterar ju i att kaffe sprutar över hela bordet. Mina kamrater får ett gott skratt och jag blir bara trött på mig själv. Men man får se det på den ljusa sidan, det är kul att kunna roa andra lite lätt.
Jag får sedan ett samtal fårn chef nr. 2 som frågar om man kan köra lite extra på Korsnäs. Pengatörstig som man är så tackar man ja. Efter 3 sekunder inser man att man har tvättid och inga rena kläder. bestämde mig iaf för att jobba så får jag lösa tvättandet en annan gång. Kanske att man åker till mamma och lånar hennes maskin.