butterflycandys

Jag har precis kommit hem från en joggingrunda och för första gången på väldigt länge så har jag orkat jogga hela tre kilometer. Det gick inte fort men jag har klarat det och det känns lite som en seger. Jag är en bit påväg till målet som jag har. Jag ska bli nöjd med mig själv, mitt sätt att leva och mitt sätt att se ut. Jag har långt kvar tills dess men jag ska klara det.

Vad gällande resten av mitt liv så står det ganska så still just nu, jag kommer ingen vart med lägenhetssökandet, det är så svårt att hitta nått i den staden, men det är lika där det måste gå. Jag ska börja om på ny kula nånstans bärja ta hand om mig själv och hitta mig själv nånstans på vägen. Skaffa mig lite nya intressen även fast det verkar stört omöjligt när man kommit upp i den här åldern. man tycker inte att man är gammal men så får man höra från alla möjliga ställen att det inte finns mer än ungdomsverksamhet. Det om nånting gör att man börjar inse att livet springer ifrån en utan att man hinner vara med och styra. Det gäller väl att komma upp på hästen igen och ta tag i tyglarna för att kanske hinna bromsa upp det lite... Jag är bara 23 år och inte hunnit med just nånting i mitt liv så det vor verkligen olyckligt om jag inte hann med när tåget som kallas livet gick.