Jag hade allt...
Ett tag var jag så jävla lycklig jag hade allt man kunde önska sig. Jag hade vänner att prata med jag hade ett jobb att gå till jag hade en flickvän som älskade mig, nu känns det som jag har tappat allt. Mina vänner är sedan långtid borta jobbet har jag dock kvar men det är inte mycket till uppmuntran och min flickvän ville inte ha mig längre. Just nu så känns allting piss. Vad jag än gör så blir det fel. Jag kunde inte behålla den flickvän jag älskade så himla mycket, mina vänner har jag tappat all kontakt med eller så bor de väldigt långt bort det jg har kvar är jobbet och det är som sagt inte mycket till uppmuntran.
Jag fattar inte att allt kan ändras på ett så kort ögonblick i livet. på bara en kväll efter 2 timmars samtal så tar livet slut. Den tjej som jag älkade mer än nått annat berättar att hon inte har samma känslor för mig. Det är tufft att få den informationen. Även om man haft det på känn ett tag så finns det inget som kan förbereda en på ett sådant besked. Den kvällen eller framförallt dagen efter när allt hade sjunkit in pch man faktiskt förstod vad som hade hänt, så rasade allt. jag hade ingen lust till nånting. Att gå till jobbet kändes meningslöst vad tjänade det till det enda man fick var pengar och vad skulle jag göra med de, att spendera på sig själv är bara kul när man mår bra vilket jag inte gör just nu. Visst arbetskamraterna har varit ett otroligt stöd och hade väl kanske mått ännu sämre om jag inte haft de. Men det är ändå så mycket som fattas för mig. Att vara älskad av sin familj är väl en sak men att vara älskad av någon som inte tillhör familjen det är underskattat. Jag mådde jättebra i början på det här året, kär och galen kan man väl säga. Men det gjorde livet så mycket lättare. Nu känns allt så väldigt tungrott, att kliva ur sängen är en plåga att komma från jobbet och veta att den enda som rusar mot en är hunden och det är mest för att hon vill ha mat. Jag saknar verkligen den där nära kontakten den där kärleken som man bara kan få av en annan person. Från att livet ar känts fullt och meningsfullt så känns det nu tomt och livlöst.
Jag vet inte hur jag ska göra, vad jag ska göra eller ens varför. Finns det nån mening med att ens försöka. Samtidigt som jag hatar henne för det besked jag fick den kvällen så älskar jag henne för den person hon är, för det hon gav mig under den korta tid vi var tillsammans.
Jag har haft många drömmar om när hon står framför mig och tar tillbaka det hon sagt och säger " det är ju dej jag vill ha" Om det skulle ske i verkligheten vet jag inte vad jag skulle säga. Jag tror att det skulle bli ett nej , av just den anledningen att hon har sårat mig så mycket och jag vill inte riskera att bli sårad på samma sätt igen av samma person. Jag har haft lika många drömmar eller rättare sagt funderingar på hur jag skulle reagera på det att hon har hittat en ny, hur ont skulle det göra och hur illa skulle jag må? bara det att veta att hon har en kort period älskat mig men nu gått vidare och träffat en annan det skulle få mig att vilja kräkas och jag skulle nog vilja gräva ner mig själv...Det kommer ta sån himla lång tid innan jag kan säga till någon annan att jag älskar den personen just för att mitt ex kommer finnas i bakhuvudet på mig ett bra tag och saknaden kommer att vara enorm.
Jag försöker att bryta alla kontakter som jag har med henne, men även det gör mig så himla ont så det kommer inte gå helt, även om jag vet att det kanske är det enda sättet att nånsin komma över henne. Var jag än går eller tittar så finns där nått som påminner mig om hur vi hade det, och hur lycklig jag var och hur bra jag mådde. Det känns tungt att säga det här men Det halvår jag fick med henne var det bästa i hela mitt liv och det värsta är att man kan krascha det så enkelt bara genom de ord som hon sa till mig den kvällen vi gjorde slut. Just den kvällen så var vi ganska så överens, men nu i efter hand så känner jag att jag borde stått på mig bättre och försökt få henne att vilja jobba lite på det. Samtidigt som jag tänker hur det hade kunnat gå, vi hade kunnat sluta som riktiga ovänner och verkligen hatat varandra. Det kan jag som sagt inte säga nu även om jag skulle vilja.
