Vad säger man?
För att göra e lång historia kort så kan jag säga så här. För en och en halv vecka sedan så gjorde jag och min flickvän slut efter ett halvår långt förhållande. Det är nått som har tagit mig väldigt hårt och mitt självförtroende är just nu ganska så lågt och livet känns tomt och ensamt. Hon var en tjej jag trivdes väldigt bra med och jag vågade vara mig själv när jag var med henne. Det som jag gjorde fel var det att jag byggde mitt liv runt hennes. Jag har alltid varit den killen som hållt sig för sig själv och mina intressen har inte gjort det enklare för mig heller. Så nu när det är slut med den person som gjorde mig till en hel människa så vet jag inte vad jag ska göra. Den första veckan var jättetuff, jag fick inget gjort på jobbet, jag satt mest hemma och glodde på teve och tänkte på vad jag gjorde för fel och varför det tog slut.
Nu en och en halv vecka senare så mår jag fortfarande ganska så dåligt men känner väl att livet kommer åter. Imorse kom jag till en viktig insikt, låter nog ganska så naturlig men för mig var det ett stort steg, jag beslutade att trots det att vi sa till varandra att vi skulle hålla kontakten så beslutade jag att jag inte kan det. Jag måste släppa taget helt och få börja om med mitt liv.
Jag måste ta bättre hand om mina vänner som jag under en period nästan glömt bort. Jag måste bygga upp ett liv som jag kan falla tillbaka på om något liknande skulle hända igen. För som det är nu så gör jag inte annat än sitter hemma och häckar och det om något kan göra en deprimerad när man ser alla andra som roar sig på alla slags vis. Jag vet än så länge inte hur det ska gå till men jag är övertygad om att det går.
Ett annat beslut jag fattade var att jag skulle komma i bättre form, börja träna på allvar med lite powerwalk, joggingturer och lite styrketräning för att sysselsätta mig och bygga på självförtroendet lite. Det kommer inte att bli enkelt att komma igång men jag ska verkligen försöka för som jag är nu så trivs jag inte med mig själv. Men jag ska ändra på det.
Ha det bra alla där ute...
Nu en och en halv vecka senare så mår jag fortfarande ganska så dåligt men känner väl att livet kommer åter. Imorse kom jag till en viktig insikt, låter nog ganska så naturlig men för mig var det ett stort steg, jag beslutade att trots det att vi sa till varandra att vi skulle hålla kontakten så beslutade jag att jag inte kan det. Jag måste släppa taget helt och få börja om med mitt liv.
Jag måste ta bättre hand om mina vänner som jag under en period nästan glömt bort. Jag måste bygga upp ett liv som jag kan falla tillbaka på om något liknande skulle hända igen. För som det är nu så gör jag inte annat än sitter hemma och häckar och det om något kan göra en deprimerad när man ser alla andra som roar sig på alla slags vis. Jag vet än så länge inte hur det ska gå till men jag är övertygad om att det går.
Ett annat beslut jag fattade var att jag skulle komma i bättre form, börja träna på allvar med lite powerwalk, joggingturer och lite styrketräning för att sysselsätta mig och bygga på självförtroendet lite. Det kommer inte att bli enkelt att komma igång men jag ska verkligen försöka för som jag är nu så trivs jag inte med mig själv. Men jag ska ändra på det.
Ha det bra alla där ute...
Kommentarer
Trackback
