butterflycandys

Jag har fått en lägenhet äntligen. Men när jag var dit första gången så blev jag så besviken, den såg ut som själva f*n. Men efter att en besiktningskvinna varit där och tittat på den så blev det mycket bättre. Hon beslutade att allt skulle göras om. Nytt golv i kök,hall och sovrum plus nya tapeter i alla rum utom badrummet. Det känns så jäkla bra. Synd bara att det tar ett tag innan jag flyttar in. Jag har hoppats att de ska göra golvet nu i veckan men om inte så blir jag nästan tvungen att flytta in iaf. Jag har verkligen ingen lust att betala hyra för en lägenhet jag inte bor i. Men det ger en lite tid att fixa och dona med allt som man kanske inte skulle lägge ner tid på annars. 

I övrigt så rullar livet på i ett tempo som gör att man blir lite stressad. det har redan gått två veckor på det nya året, tre om man räknar den där halva som vi tjuvstartade på förra året. Jag känner fortfarande att jag inte hinner med att leva livet. Jag vet inte heller hur jag ska göra, mina vänner verkar överge mig en efter en. Och jag har ingen koll på hur jag ska kunna åtgärda det. Eller för den delen skaffa fler så att jag inte står ensam i slutet. Jag hade hoppats att den nya lägenheten skulle ge mig en liten push åt rätt håll men när jag inte kan nyttja den så blir det tufft. Jag hade tänkt lägga om mitt liv ganska så radikalt. Sluta vara den killen som alltid sitter hemma och istället bli den som går ut lite mer knyter nya kontakter och som inte är så himla bllyg som han varit hittills. På jobbet så går jag in i en roll och räds egentligen inget utan tar det som det kommer. Jag skulle vilja att den rollen kunde vara längre än just mellan 7 och 16. För det är en ganska så självsäker kille som vågar ta tag i problem, vågar prata med folk och så vidare. Så fort jag lämnar jobbet så är jag den där blyga och fega killen som knappt vågar gå över gatan för att han är rädd att vara i vägen. Men jag försöker att ändra den stilen och bli mer en människa. 

Ensamheten är stor kan jag säga iaf. Från att ha varit singel i 22 år sedan träffa en underbar tjej som förändrade livet. Hon gjorde mig glad på ett enkelt sätt. När hon nu lämnade mig så står jag där igen utan nån att lita på, inte nån att anförtro sig åt. Ensamheten blir på nått sätt större när man vet hur det är att ha någon vid sin sida. När det som då var betydelse fullt helt plötsligt försvinner så står man där tomhänt och vet inte var man ska ta vägen , vad man ska göra för att känna sig lyckad igen. Än så länge har jag inte hittat nått som får mig att känna samma lycka igen, men jag har gjort saker som har hållit mig sysselsatt så att jag inte tänker för mycket på det. 

Mina planer på att skaffa hund har dock inte glömts bort. Det tar bara lite längre tid än vad som kanske var tänkt från början. Eftersom flytten blev uppskjuten blev så mycket annat åsido satt jag har helt enkelt känt att jag inte kan skaffa en hund under tiden som jag bor hemma med föräldrarna, jag måste börja rå om mig själv och skaffa mig egna nya rutiner så att jag senare kan skaffa mig ett sällskap som alltid finns där.

pladdra kan jag iaf men det är väl kanske det som en blogg är till för. Till vi hörs igen, HADET