Märkliga ting man har för sig
Helgen spenderades nere hos syster i Mellerud. Hon tillsammans med hennes sambo gav mig en liten minisemester med god mat och trevligt sällskap. Efter den sex timmar långa bilresan ner med en massa konstiga omvägar på grund av vägarbeten och olyckor, så kom jag fram till det trevliga ställe utanför Mellerud. En mysig liten stuga där de bosatt sig med en katt och två hundar. Som sagt så blev jag bjuden på lagad mat varje dag, det var allt fårn Wook till potatisgratäng. Mellan dessa härliga måltider så var det fika med Kaffe och hembakat i alla dess former, rabarberpaj, finskapinnar, you name it. En liten sightseeing för att se hur hon bodde och för att se lite av den sköna natur som södra Sverige har att erbjuda. Jag hade det verkligen skitbra och det kändes lite motigt att behöva lämna stället som skämde bort en på det viset.
Under resan ner dit märkte jag att jag på den senaste tiden har börjat uppskatta saker på ett annat sätt. Och med saker så menar jag föremål, bland annat min bil. Jag pratade med den hela resan ner, för er som inte visste det så är jag lite tokig. Men jag berömde bilen efter varje omkörning och ja jag tror jag slutar där. Men det gäller inte bara bilen utan jag kan prata med teven eller datorn när de antingen gör som jag vill men framför allt när de bestämmer sig för att leva sitt eget liv. Skäller och gnäller eller berömmer. Det kanske inte bara är jag som gör det men jag har lagt märke till att det har blivit mer av detta konstiga beteende den senaste tiden. Så ser ni mig prata med en lyktstolpe eller liknande så kan det vara fullt normalt.
Under resan ner dit märkte jag att jag på den senaste tiden har börjat uppskatta saker på ett annat sätt. Och med saker så menar jag föremål, bland annat min bil. Jag pratade med den hela resan ner, för er som inte visste det så är jag lite tokig. Men jag berömde bilen efter varje omkörning och ja jag tror jag slutar där. Men det gäller inte bara bilen utan jag kan prata med teven eller datorn när de antingen gör som jag vill men framför allt när de bestämmer sig för att leva sitt eget liv. Skäller och gnäller eller berömmer. Det kanske inte bara är jag som gör det men jag har lagt märke till att det har blivit mer av detta konstiga beteende den senaste tiden. Så ser ni mig prata med en lyktstolpe eller liknande så kan det vara fullt normalt.
