butterflycandys

Jag har ett stort problem. När vi handlade senast så införskaffades en ny tandkräm ( anledning behöver väl inte skrivas ). Man köper den sort man vant sig vid och faktiskt tycker är bra, plus att det var stort ekonomipack gör ju inte saken sämre. Men till min fasa idag när jag öppnade den så är det inte alls samma som jag haft förr. Det är en helt annan sort. Inte alls samma klass som den jag haft tidigare. När jag borstar tänderna så vill jag ha en frisk smak i munnen, men det får man inte av den här. Det är lite som en tandkrämen man hade när man var liten. Den bara smakar litegrann för sakens skull. Detta dåliga inköp har ju därmed gjort mig tvungen att köpa ett munskölj oxå för att få den där friska smaken i munnen.
Så går det när man är för snabb i hyllorna på affären.

För det som inte redan visste det så ska jag berätta vad mina tre första dagar den här veckan har och kommer gå ut på. Jag har fått ett erbjudande om ett annat jobb, och i tre dagar ska jag prova mig fram för att se om det kan vara ett yrke för mig. Det är en ganska så kort tid för att skaffa sig en uppfattning om vad det kan innebära. Men samtidigt betydligt bättre än att bara chansa och hoppa på tåget så att säga.
Vi har nu i två dagar varit i Borlänge och skruvat på en truck, det är en ny ventil i hydraulsystemet som ska installeras. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag förstår väldigt lite av vad jag har gjort, men det har varit väldigt intressant. Det ska även sägas att jag är lite fundersam på vad jag kanske har gett mig in på. Det är en ganska så stor omställning jämfört med vad jag gör idag. Men jag tror att det kan vara nått jag skulle trivas med. Det är väldigt kreativt och man måste hela tiden tänka på vad man gör. Imorgon natt kommer jag förmodligen att ligga ganska sömnlös och fundera över ett av mina hittills största beslut skulle jag tro. Men det är ett framtida problem. Nu ska jag sova som en stock :)

Första dansen för söndagen är över. Jag sätter mig i soffan och känner att jag inte har lust med nånting. Men samtidigt så klarar jag inte av att inte göra nånting. Kanske skulle jag för stunden må bra av att bara vara och sitta och ta det lugnt men efteråt skulle jag förmodligen känna stress över allt annat jag skulle kunnat göra. Jag menar städa kan man ju alltid göra, bilen behöver tvättas, man kanske är lite hungrig, röra på sig i friska luften vore kanske en bra idé. Men som sagt så känner jag inte för nånting utav det där. Så frågan är ju vad det blir i slutändan.

När man vaknade imorse och tittade ut genom fönstret hade man god lust att bara lägga sig i sängen igen och somna om. Det snöade, och snöar lite fortfarande. Det har kommit ca 10 cm med snö den här dagen, jag anser iaf att det räckte med det som kom i vintras.
Ansvarsfull som man är så inser man ju iaf att man måste till jobbet. De tre val man hade var att antingen gå vilket tar ca 30 minuter, eller så cyklar man tar kanske 10 minuter. Eller så tar man bilen. Det låter ganska så självklart, snön yr, det blåser lite, kallt är det de flesta skulle ta bilen. Men jag tänkte att med tanke på att sommardäcken sitter på bilen och den otur jag haft senaste tiden med skador och annat så är det nog säkrast att ta cykel. Sagt och gjort, full stridsmundering på och ut i ovädret. Jag kan säga att det var inte kul, tungt och blött. Men jag kom både till och från jobbet.
Det känns jäkligt skönt att man trots dåligt väder faktiskt tar sig orken att cykla. För även om det kankse inte är den bästa träningen att cykla 2 km om dagen, så ger det väl alltid nånting.

Man kan faktiskt få den allra enklaste maten att se god ut.








Om man orkar anstränga sig lite för att lägga upp det lite snyggt så ser det mycket mer aptitligt ut.
Grönsakerna gör ju inte heller saken sämre. Det som är konstigt är att maten smakar oftast inte alls lika gott när man får det i matlådan på jobbet dagen efter. Jag vet inte vad det kan bero på.

Så var det måndag igen, eller rättare sagt måndagen har princip tagit slut. Helgerna har en tendens att försvinna utan att man vet vad  man har gjort, eller inte hunnit göra det man tänkt. Jag tror inte att det har att göra med att det är för få dagar, utan det är mer att dagarna är för korta. Med det menar jag inte att vi ska införa 36 timmars dygn hela veckan, nej bara på lördagar och söndagar. Tänk vad mycket man skulle kunna få gjort. Om det dessutom kunde vara ljust mesta delen av dessa timmar så skulle det vara perfekt.
Men man skulle nog snart vänja sig vid det oxå och därmed skulle helgerna bli precis lika korta som de är nu. Tänk om det skulle vara så eländigt att man måste ändra på sig själv. Att man kanske måste bli mer effektiv, ta vara på tiden på ett bättre sätt. Jag kan säga att det skulle för min del inte fungera. Då hade jag blivit tvungen att planera långt i förväg och det är verkligen inte min grej. Och det beror på att jag insett att det iaf inte blir som man planerat. Därför får det bli lite som det blir.
Vad blev då slutsatsen av detta spånande...?

... ingen aning. Jag blev iaf inte nå klokare.

Efter att ha haft en helg då det varit fullfart från lördag morgon till söndag kväll, och hela tiden haft folk omkring sig. Känns det väldigt märkligt att komma hem till en tom lägenhet. Man känner sig ganska så ensam.
Helgen började med att jag och pappa åkte runt på olika maskinvisningar i Kungsgården med omnejd. Det fanns hela tiden nån att prata med och hela tiden nått att göra.
Sen väntade "Japan", god mat ,härligt sällskap, lite öl och en massa skitprat. Det blev till och med lite gitarr jammande. Dock inte för min del då jag fortfarande, trots drömmen om att kunna, inte lärt mig spela gitarr.
Söndagen har gått i dansens tecken. Först tävlingsträning, jag kan ärligt erkänna att jag mycket jobb att göra innan jag är en tväligsdansare. Men kul är det, man får mycket värdefulla tips. Hittills gör det bara att allt blir dubbelt så jobbigt. Sen ett litet uppehåll då jag passade på att åka hem till mor å far för att få lite sällskap och mat. Plockade första fästingen för iår på "min" hund, hatar de där jävla krypen.
Veckans höjdpunkt måste jag nästan kalla det, är när man får komma till danskursen. Man får vara nästan hur dålig man vill och man lyckas ha kul iaf.
Som du kan läsa så har jag haft folk runt omkring mig hela tiden. Så att komma hem till en tom lägenhet känns jättejobbigt för att var precis.

Efter en dag på swedol och då menar jag DAG. Har spenderat 12 timmar på ett å samma ställe. Trots detta så det enda jag kan komma på att skriva om är följande.

jag läste på en burk med Fanta idag, där har man blivit tvungen att skriva "innehåller fruktjuice". När man på en läskburk som ska ha en smak av nånting så förväntar man sig faktiskt att den ska innehålla någonting som har med smaken att göra. Ta apelsinläsk till exempel, om den inte innehåller apelsin, vad fan är det då som gör att den smakar apelsin, nått kemiskt ämne som kanske påminner om apelsin. Är det inte nått som har gått fel i denna världen då? Jag har faktiskt och läst på en påse Jordnötter, "kan innehålla spår av jordnötter"... och det andra är då?
Om det börjar stå på mjölkförpackningen " innehåller äkta mjölk" då blir jag skogseremit och lever på tallpinnar.

På väg från jobbet idag på cykel bestämde jag mig för att cykla ikapp med en bil. Jag när den svängde ut från Parkeringen och hur långsamt den körde, så jag bestämde mig för att jag hinner före till rödljuset. Trampar som en idiot och kommer närmare och närmare. Samtidigt som jag känner hur mjölksyran kommer i låren så ligger jag jämsides med bilen ( V70 för den som är intresserad ). Men att ge upp när man nu har fått upp farten vore ju hur dumt som helst. Vid en hastighet av runt 30 km/t så ser jag hur rödljuset som alltid är rött slår om till grönt, så inte ens där får jag vila utan blir tvungen att fortsätta. Men jag vann iaf över bilen, Inte för att den gav så mycket motstånd, men ändå så känns det som en bedrfit. Att jag sen knappt orkade hela vägen hem är ju en annan femma.

Jag har nu i princip bestämt mig. Jag ska ta Mc-körkort, jag vet inte hur jag ska ha råd eller hur jag ska hinna med det. Men med tanke på att jag just nu är ganska så jättesugen att glida omkring på en motorcykel så har jag väl kanske inte så mycket val. Kanske är det bara vårkänslor som gör att man känner så här, men med tanke på att de varit ganska så återkommande nu ett tag så kanske man ska ta sig i kragen.

Jag tycker mig känna igen den här andra känslan som jagar mig. Det här shoppingbegäret, vet inte var det kommer ifrån men jag får många gånger verkligen anstränga för att inte köpa nått som jag inte behöver. Detta ha begär har i och för sig gjort så att jag blivit tvungen att göra annat för att inte hinna med att köpa saker. Till exempel en mil på cykel igår, micklat med bilen idag för att få den lite tystare i kupén, tvättat och städat i lägenheten.
Men som sagt där emellan så är ha-begäret ganska så stort.

Vilken eftermiddag... efter jobbet springer man ner i tvättstugan för att se om det är nån som inte viljat utnyttja sin tid där nere. Tur som en tok har man då den är helt ledig. Otur på det viset att jag då blir tvungen att tvätta, annars är det en ganska så god anledning till slippa tvätta, " nej det var inte ledigt ikväll heller." Detta tvättande ledde till ännu mer jobb, man fick agera Händige Henry och laga de otroligt högkvalitativa tvätthängare man införskaffat. De tål tydligen inte att man hänger blöt tvätt i de. Men med lite presentsnöre och några nyckelringar så är de som nya.

Eftersom jag inte är som alla andra så var jag inte ute och njöt av solen idag. Nej jag passade på att jobba inomhus hela dagen, sen hem tvätta och laga mat. Efter det att solen hade gått ner slår tanken mig "hmm man kanske ska ut å röra lite på sig?" Tänkt och gjort så blev det, jag satt mig på cykeln och inser efter att ha trampat 100 meter att det var en jobbig idé. Men eftersom jag dessutom är lite enivs så trampar jag vidare. Jag lyckas ta mig en runda på bra precis en mil, vilket jag kom fram till efter att ha mätt på Eniro. Detta ledde till att jag faktiskt blev ännu tröttare. Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite stolt över att faktiskt gjort det. Nu ska vi inte börja prata några tider, för då försvinner stoltheten på en gång.

Jag har nu avslutat denna kväll med att bränna mig på tummen av en popcornpåse, hur dumt är det att låta den svalna lite innan man sätter fingrarna i den? Och därefter slängt en bakplåt i golvet bara för att man inte "orkar" tända lyset i köket ( det e ju så jävla jobbigt) när man ska lämna in juiceförpackningen i kylen.

Dessa missöden till trots så har de varit en bra helg. Fylld med dans, några nya bekantskaper och lite alkoholintag. Plus att man dessutom har fått tillbaka sin underbara bil efter nu sammanlagt 4 veckor på verkstad. Det räcket med så lite för mig för att jag ska trivas. Jag behöver inte vinna några miljoner på Lotto eller slå världsrekord i kast med liten stövel, goda vänners sällskap räcker väldigt långt.

En del låtar gör att man inte kan sitta still.
Av nån anledning så hamnade jag på parken igår, Rolands spelade. Det var kanske inte den bästa dans jag varit på. Det var ett stort mediajippo kan man säga. Kameror och "fans" överallt. Så för den som ville dansa var det bara att hålla undan. Men när man står vid sidan av dansgolvet så kan man helt enkelt inte stå still. Ben och fötter rör sig hela tiden detta resulterade i att jag blev uppbjuden. Inget fel med det, då slipper ju JAG den jobbiga biten. Men det är som sagt nått speciellt med viss typ av musik. En del låtar gör att man somnar som en nyvaggad bebis, andra gör att man inte kan sitta eller stå still. Det är härligt :)

Efter att ha varit på flykt ett tag så har jag nu kommit tillbaka till den så kallade verkligheten igen. Jag har varit hos min syster och hennse sambo några dagar och som sagt fått fly från verkligheten. Detta var välbehövligt för även om jag flytt undan en stund så har det också gett mig chansen att fundera ordentligt. Vissa svar har jag fått men många återstår. Det kommer nu vara ett par jobbiga dagar framöver när jag ska försöka reda ut och landa i verkligheten igen. Men man får ta det ett steg i taget och låta det bli som det blir. För hur gärna man än vill så kan man inte kontrollera allt. (Synd att man inte är så här förnuftig hela tiden).
Jag har några viktiga samtal framför mig. håll tummarna.

...varit med om värre. Den så kallade "bilverkstad" som ska laga min bil fortsätter att övveraska med sitt helt otroligt dåliga jobb. Efter nu sammanlagt tre veckor har de fortfarande inte fått ihop min bil. Det dyker hela tiden upp nya "problem". Ursäkterna de kommer med blir är två, och jag kan säga att jag börjar bli ganska less på de. Första gången jag ringde denna vecka sa de följande.
"vi fick den fårn lack idag, nu ska det bara skruvas lite".

andra gången.

"det har uppkommit lite problem, vi har grejer restade från leverantören."

Ett tips från mig till er. Håll er borta från Bilmetro.