butterflycandys

Han stod i det nyslagna gräset och blickade ut över fälten. En lätt sommarvind smekte honom på ryggen, en lätt rysning av välbehag går genom kroppen. Den oförutsedda beröringen som vinden och t-shirten skapar är något som han inte har upplevt på länge. Lugnet ligger över Valboslätten ett avlägset brummande får grannens traktor är det som hörs. I övrigt är det bara naturliga ljud som hörs, bäcken intill som porlar och vinden i träden. Han kan inte undgå att inte känna sig ganska så ensam där han står. Även om han trivs i ensamhet så har de senaste dagarna varit lite omtumlande och förvirrande. Detta gör att han helst av allt skulle vilja få en betydelsefull kram av någon.
Plötsligt vibrerar det i fickan...
Det är hans goda vän, de få han har hör av sig vid rätt tillfälle, hon frågade om han inte skulle med och dansa på kvällen. Efter en liten tvekan och en fundering om han inte ska sitta hemma och tycka synd om sig själv istället så tackar han ja till erbjudandet. Det kan ju trots allt bli rätt så kul att komma ut och träffa lite folk.
Han avslutar projektet ute på gården och beger sig till sin lägenhet på Brynäs för att göra sig klar. Duschar, rakar sig, och fixar frillan sen bär det av mot Svärdsjö. En och en halvtimmes bilresa för att ta sig till en liten lada mitt ute i ingenstans. Men de har en scen där ett bra band spelar denna kväll.
Han dansar med många härliga tjejer och kvinnor, vissa nybörjare och andra proffs, alla har de sin charm han vet inte riktigt vilka han föredrar. Det som dock är det bästa är att han får "kramas" med många, och de är alla vänliga och precis vad han behövde en kväll som denna.
Kvällen avslutas med bland det bästa han vet, köra bil i sommarnatten. Det är så lugnt och fridfullt på nätterna, nästan ingen trafik, behagligt ljus ( det som fattas står bilen för ) och bra tempratur. Resan hem från logen går som vanligt fortare än resan till logen. Han kommer hem till sin lägenhet igen och lägger sig ganska så snabbt i sängen och somnar som en stock.

Detta har varit en väldigt intensiv helg, på ett roligt sätt dock.
Den började med jobb på lördag, inte många kunder besökte oss men dagen gick av någon anledning ganska så fort iag. Några hydraulslanger skulle göras, några skor skulle säljas vissa kom in bara för att prata, helt enkelt en bra lördag. Sen fortsatte dagen ute till havsm eller ja ute på Limön närmare bestämt. Lite lätt dimma på vägen dit men jag kände mig trygg med min kusin bakom "rodret" / ratten ( båtar styrs ju oftast med ratt nu för tiden så vad säger man?) En härlig dag ute bland öarna, inte för varmt och inte för kallt. Mycket trelvigt sällskap och en massa god fisk att äta, en lördageftermiddag kan nästan inte bli bättre.
Kvällen avslutas med dans på Mannes loge. En mycket trevlig kväll trots regnet. En hel del nytt folk att dansa med vilket oftast är trevligt. Jag måste säga att jag inte dansade med någon som jag ångrar att jag bjöd upp. Annars brukar man kunna hitta nån som man mest får brottas med. Men inte denna kväll.

Söndagen har spenderats ute på gården, med diverse arbete. Lite ommöblering bland maskiner, men mesta dels vedkapning. Och det kan jag säga är nog den bästa träning man kan få. Man får använda alla muskler man vet att man har. Men framförallt de muskler man inte visste man hade. Jag ser vaäligt mycket fram emot mogondagen när träningsvärker kommer och alla skador man fått verkligen nått sin kulmen.

Efter fredagens studentfirande där jag var chaufför till ett gäng glada studenter som trotsade det tråkiga vädret och hade kul iaf. Så var det igår dags för att städa upp efter firandet. Regnet öste verkligen ner, det var regnkläder och gummistövlar som gällde. Trots denna mundering så var man blöt efteråt.
Varje gång man städar av ett flak så är det lika spännande att se vad man hittar, men hittills så var det första årets fynd det märkligaste. Jag hittade en klänning under en av bänkarna. Vem nu var som som hade åkt runt naken hela kvällen det vet jag inte. Det som är ännu märkligare är att jag inte lagt märke till det.
Nej denna gång var det mest ölflaskor, kapsyler och paraplyer som behövde tas reda på. Med god hjälp från min lillebror och hans flickvän så gick det ganska så snabbt. och vi kunde redan vid lunch lämna tillbaka vagnen till dess ägare.

Regntunga moln låg över staden denna kväll, de hoppades in i det sista att de skulle klara sig från regnet. Traktor med lövad och fin vagn rullar in på gården där de blivit lovade att bli hämtade. Än så länge ser det bra ut, temperaturen ligger lite över 10 grader och regnet håller fortfarande uppe. Tjejerna packar med sig allt de kan tänkas behöva inför den långa kvällen på flaket, filtar, paraplyer och inte minst den alkoholhaltiga drycken.

Klockan 19.00 ställer sig chauffören längst bak på flaket och berättar vad som gäller och avslutar det hela med att önska de en trevlig resa och hoppas att de ska ha roligt. Han slänger upp stegen på flaket och bommar igen baklämmen.  Sätter sig i traktorn och gasar iväg, den långa och förhoppningsvis oförglömliga resan för de på flaket har börjat.

De första kilometerna är det väldigt tyst på flaket, chauffören tror sig ha fått ett gäng tråkmånsar på kroken. Halvvägs in till stan börjar det småregna lite, han svär tyst för sig själv. Även om han inte lider av det där han sitter i en varm och skön hytt. Men kan inte tjejerna på flaket få njuta av den sista stunden som "unga" utan regn? Tydligen inte.
Väl inne i stan när det dyker upp några fler studentflak vaknar tjejerna till liv. Och från att ha varit totalt tysta så blir det ett jäkla liv på de. De tjoar och skriker, tutar och sjunger. Så man kan säga att de trots det dåliga vädret har kul.
Enligt önskemål från sina passagerare så kör han några rundor på stan så de får tuta på lite folk och sjunga. Medan han sitter där i hytten så minns han hur det var när han själv tog studenten. Visst hade han roligt, men han kan inte påminna sig att hade så kul som de här hade nu. Han firade inte sin student utan tog den mest för givet. Något som han så här efterhand kanske ångrar litegrann men nu är det bara att gilla läget.
I en och en halvtimme kuskar de runt på stan innan det är dags att styra mot Sätra och första anhalten med mat och släktingar. Regnet fortsätter, det är inte ett ösregn utan bara ett lätt men jäkligt tätt duggregn, det räcker för att studenterna ska bli blöta och kalla. Det är tur att alkoholen bedövar lite av kylan.

I Sätra letar traktorn sig in efter en smal cykelbana för att tjejerna ska slippa gå så långt i det tråkiga vädret. Detta i förhoppningen att han ska hitta nånstans att vända, men icke. Han får backa ut, med bilar, cyklar, häckar och lyktstolpar tätt inpå både vagn och traktor. Men efter att ha sprungit och rekat några gånger så hittar han ut kan vända på en stor och fin vändplan. Sedan parkeran han efter vägen och går in för att vara lite social.
Det är av den här anledningen han har ställt upp år efter år. Man får träffa en massa nytt folk, får äta mycket god mat och att få en se studenter och föräldrar dansa till Magnus Uggla är inte heller helt fel.
När han pratar som bäst är plötsligt studenterna borta och han inser att de har gått ut utan att han märkt något. Lite lätt bråttom hoppar han upp ur stolen som han hittat att sitta på, och springer ut till ekipaget för att lasta på tjejerna igen. Än så länge är de så pass nyktra att de nästan sköter det själva. Han låser in de och sätter sig på sin plats och brummar iväg.

Kvällen fortsätter i Sätra, med mera mat och för tjejerna en massa dricka. Chauffören får sig god mat och en kopp kaffe för att hålla sig pigg och alert. Sen bär det av igen mot stan för att tuta på folk och studenter igen. Detta är lite av det roligaste, han måste hela tiden vara på sin vakt för att inte krocka med nått litet som en bil eller liknande plus att han märker att de på flaket faktiskt har roligt. Det är ju trots allt därför som han är där för att de ska ha roligt.
Trots dåligt väder, så rinner tiden iväg, en kort runda på stan och det är dags för sista anhalten för kvällen i Hemlingby. Här får han kryssa mellan blomlådor och bilar för att hitta rätt. Men med den mångåriga erfarenhet han faktiskt har att köra trakor med släp så går det utan några skador. Studenterna kommer helskinnade fram till den härliga verandan där de får det sista att äta för kvällen. Man kan säga att många börjar se slitna ut, rösterna sviker många och alkoholintaget har börjat synas på alla, på ett eller annat sätt.

Efter att chauffören svalt sista koppen med kaffe så bär det av igen. Ner mot stan för att skrika några sista slagdängor till folk som passerar förbi. Han måste säga att han är imponerad utav sina passagerare som stått ut hela kvällen trots det dåliga vädret, även nu när klockan slagit tolv så skriker och tutar de hejvilt. Efter tredje varvet ropar de att få hoppa av, nu är de krogen som väntar. Han stannar på en busshållplats och släpper av tjejerna som alla tackar för en trevlig kväll, han tackar och hoppar upp på flaket och slänger en pressening över bänkar och saker som är kvar för att de ska klara resan hem.

Nu beger han sig hem för att krypa ner under täcket och sova några timmar.

Usch vilken eftermiddag det har varit. Det hela började i morse med en lite snabbt ihoplagd matlåda av rester som hittade i frysen. Det reulterade i att det inte blev speciellt mycket mat till lunch. Jag känner redan efter några timmar att jag börjar bli trött och grinig men lyckas ändå hålla en ganska så god min på jobbet.
Efter jobbet är det värre.
Jag cyklar ner på stan för att uträtta lite ärenden och irriterar mig på folk som går för långsamt, cyklar for fort, tittar på mig lite länge, man kan faktiskt säga folk i allmänhet. Trots detta så tror jag mig ha gjort två bra inköp av skor idag. Ett par att använda och ett par att använda mer sällan. Men man inser väl snart att de är för små eller nått sånt.
Väl hemma så inser jag att både kyl och frys är ganska så tomma. Med andra ord INGENTING att fylla magen med och därmed få upp blodsockret igen. Jag blir så illa tvungen att ta mig till affären för att investera i lite mat. Och hur lätt är det att hålla sig från godishyllan med lågt blodsocker?
Lyckades ganska bra, det enda som kom ner i korgen var en chokladkaka men det kan jag vara värd nån dag. Till maten tänkte jag att jag tittar på en film. Och vad passar bättre när man är sur, grinig och samtidigt deprimerad än en Action film? Trots att 98% av filmen består av explosioner och slagsmål så lyckas man iaf pricka in en film med vissa inslag av kärlek. En dag som denna så kan de mest banala sakerna få mig att bli ännu mer deppig och rentav att gråta ( inte så manligt kanske ). Till exempel när hon gråter över hans döda kropp. Då kan jag bara inte låta bli att sakna kärleken som finns bakom de tårarna.

Med detta sagt så gör jag nog bäst i att gå och lägga mig.

Kvällen avslutades med att köra ungefär hur långt som helst rakt ut i skogarna av Dalarna. Efter ett par tvära kurvor och ett par uppförsbackar hamnar man i ett ställe som heter Svärdsjö. Mycket vackrare kan det inte bli, en liten håla som ligger alldeles vid sjön Liljan. Jag kan säga att hade det inte varit för GPS:en så hade jag vänt för längesen.  I vilket fall som helst så var det så att någon hade sagt att det var dans vid "Mannes Loge", och det var det. Att så mycket folk åker till ett ställe så långt ut i ödemarken för att dansa, det är märkligt. Men jag är glad att alla hade letat sig dit för det blev en oförglömlig kväll. Min vän och jag gav oss en utmaning, att bjuda upp 4 okända personer på kvällen. Den som förlorar får bjuda på middag. Efter att jag haft ledningen bra länge tog hon ikapp mot slutet, så jag ska bjuda på en middag. Får se vad man hittar på.

Har även hunnit med att vara hemma i Valbo och hjälpt till med det sista av vårbruket. Så efter en helt värdelös vår, med regn och sol omvartannat så är det äntligen klart. Som sagt tidigare har jag fått köra såmaskin iår, så det ska bli spännande att se hur det blir.
Korna skulle flyttas också, när du gått ute ett tag och vant sig med elstängsel,var det dags att släppa de på fint bete. Detta innebär att det ska flyttas stängning och man måste se till att elstängslet är helt och fungerar. Den första biten är helt okej, men att prova eltråden är inte kul, när man vet att det snart kommer en elchock men någon måste göra det.

Dagen började med 4 timmar på Swedol, som vanligt är det folk på parkeringen när man kommer dit kvart i tio. Fullt ös i ca 10 min  sen dör det ut. 10.10 var det folktomt i butiken. Jag vet inte vad det beror på men det är väl så det är att jobba i butik.

Den här veckan har jag spenderat mycket tid ute på landet.
Det är nog precis vad jag har behövt. Jobba av mig lite med sånt som är lite mer ansträngande än att stå i en butik. Vårbruket har kommit igång nu igen efter ett uppehåll då vädergudarna ansåg att regn är bättre än solsken. Jag har fått så i år, det är lite speciell teknik bakom detta. Man måste hela tiden ha rull på maskinen lyfta och sänka i rätt ögonblick plus att man ska ha ganska så bra fart. Det ska bli spännande att se resultatet när det börjar titta upp om nån vecka.
Igår hade jag dock den bästa uppgiften. Efter en tuff dag på jobbet, djupare än så behöver vi inte gå på det. Men jag kom iaf hem till gården och fick i uppgift att plöja en leråker. Plöja är bland det bästa jag vet, man kan få det hur snyggt som helst om man gör rätt, men samtidigt krävs det inte så mycket tankekraft. Det gör att man kan spendera tiden till att fundera på annat. Att göra nått kreativt samtidigt som man får en massa tänkade gjort är det bästa jag vet. Som jag har sagt förr så är det ju inte fel att få sitta och lyssna på en traktor i arbete heller. Kille som man är så är ju stora leksaker de bästa.