butterflycandys

Jag vaknade imorse och insåg att jag inte handlat nått inför denna vecka, vilket innebär att jag inte har nån frukost. Med denna insikt ställde jag om larmet och fick sova en halvtimme extra. Denna halvtimme gjorde mig inte ett dugg piggare men jag masar mig ur sängen och in i duschen. Sen är det bara att klä på sig och cykla till jobbet. Med ett äpple, som hittade i väskan efter helgen, cyklar jag iväg i den härliga sommarmorgonen med "Sonata Arctica" i lurarna. Som vanligt är jag först på jobbet, spelar konstigt nog ingen roll hur sen jag är så är jag nästan alltid först, det är skumt tycker jag.
Efter att ha bytt om så inser jag att jag inte klagat för mig själv att det är måndag. Vanligtvis brukar man ju gnälla rätt så bra redan innan man vaknar, men idag kändes det helt okej. Jag vet inte om det beror på att jag är på gång att byta jobb och därmed bara flyter med just nu, eller om det är en allmän trivsel i livet. Hur som helst så var det en skön insikt.
Jag kan ärligt erkänna att jag inte gjort många knop idag. Men dagen har gått iaf, och jag tror inte att jag lyckats göra nån kund på dåligt humör heller. Vi har stuvat om lite i butiken, ny månad=ny kampanj. Så den gamla ska plockas bort och den nya ska plockas fram. Så dagen har i princip inneburit att jag sprungit runt och sett allmänt viktig ut bara.  

Jag sitter nu här och funderar över de närmaste dagarna, och inser att meningen med livet (för mig iaf) är att ha så kul som möjligt uunder tiden jag kan. Men för att ha så kul som möjligt måste man utstå vissa saker som man egentligen inte vill. Till exempel smärta, jobbiga beslut, en känsla av uttråkan och mycket mer där till.

Det kan visa sig på olika sätt.

Smärta: Personen du gillar gillar inte dig på samma sätt, en skada som du fått efter att faktiskt ha gjort det du tycker är roligt. Att veta att det du gör nångång kommer ta slut.

Jobbiga beslut: När du måste välja bort någonting du gillar för att göra något annat du gillar. För att komma vidare i livet måste lämna människor som har haft en stor inverkan på den person du är idag.

Uttråkad: Den ständiga väntan på att få göra det du tycker är så himla roligt. En resa för att träffa den person du tycker så mycket om.

Många gånger så tror jag att man frågar sig själv " är det värt allt detta?". Efter en helg som den här så säger i alla fall jag "Definitivt!" I slutändan så tror jag att det "braiga" i livet överväger det tråkiga.

Efter en av de lugnaste dagarna på jobbet, som jag kan minnas iaf, så är jag sjukt trött. Jag vet inte hur det är möjligt. Men det kan ha att göra med att de flesta kunder som varit in idag har varit gnälliga på nått sätt. Jag ska inte dra alla över en kant, men i det stora hela så har det varit en gnällig dag på jobbet.

Lite kan det kanske oxå bero på att jag sov konstigt inatt. Eftersom mycket just nu handlar om dans för mig, så har jag dansat inatt. Och nej inte på nått dansgolv, på nån loge nånstans i Sverige. Nej jag har dansat i mina drömmar. Och när man snurrar i drömmen så snurrar man i sängen. Jag somnade aldrig riktigt ordentligt jag har legat i nån form av halvvaket tillstånd men ändå drömt. Skumt har det varit iaf.

En ovanligt hård vecka har nu gått, jag vet inte varför den här veckan har varit värre än många andra, men det har den. Och vilket sätt är bättre att avsluta en sådan vecka än att ta en fredagsöl med goda vänner. Det faktum att man är på tok för trött för att delta i nån konversation struntar iaf jag i, det fanns andra som pratade. Det kanske inte ser så kul ut när man sitter och antingen tomglor in i väggen eller bara lyssnar på vad de andra säger. Men som sagt så vet jag inte nått bättre sätt att avlsuta en tuff vecka på.

Det kan vara så att jag har haft nånting varje dag, och att det är därför jag nu känner att det ska bli skönt med en helg. Men det har bara varit roliga saker hela veckan, allt från dans till vårbruk. Dansen har jag börjat gilla skarpt, det finns nästan alltid nått att ändra på och förbättra. Att känna att man gör framsteg och får höra att man är duktig gör mycket för självförtroendet.

Vårbruket är ett sätt att få "leka" av sig lite. Som kille så gillar man ju maskiner och vad är då bättre än att sitta på en åker i en traktor och harva runt? Jag finner en viss " tillfredsställelse" i att sitta och göra nått som hjärnan vet hur den ska göra men behöver egentligen tänka på att göra det. Det är meditativt man kan fundera mycket och jag tänker på ett helt annat sätt när jag sitter där.
Kanske är det därför jag e så trött nu...

... alltså det här var en av de bättre helgerna på länge.

Lördag: Ribackens vedbacke men hård meditation samtidigt som man får nått vettigt gjort. Glass, plus lite skitprat i solen med D. Lillebror är snäll och bjuder på mat, så inte ens det behöver man bekymra sig om. Sen dans på Tors loge i Torsåker till Scotts. Kul som fan, men då golvet var väl bonat så var lite väl jobbigt för vaderna.

Söndag: Brännboll med danskurs gänget, trots ett hårt nederlag så var det roligt. Kul att se att alla ger allt, även de som säger att de inte är tävlingsinriktade. Sen hem och göra sig lite fräsch inför dans på Parken denna gång till Blender. En av de roligaste danser jag varit på, jag fick inte stå/sitta många minuter. Ett lätt överskott på tjejer gjorde att även jag fick dansa tills svetten rann.

Måndag: TRÄNINGSVÄRK!!!

...nya insikter. Efter dansen idag i bilen påväg hem så säger Jess, som jag skulle skjutsa hem, " Mitt liv känns så konstigt". I samma ögonblick så slår det mig att mitt liv även har blivit så konstigt. Jag frågade henne " Konstigt positvit eller negativt?" varpå hon svarade "positivt... tror jag". Samma sak slog mig, jag tror att mitt liv har blivit konstigt på ett positivt sätt. Det har blivit konstigt på ett sånt sätt att jag trodde inte mitt liv skulle se ut så här just nu. Min bild hade varit att jag hade mer tid, för på nått sätt känns det som att jag inte hinner. Jag känner därmed inte att jag slösar min tid, utan jag tar till vara på den ganska så bra tycker jag. Men jag pysslar inte med det som jag trodde jag skulle göra. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag på måndagar skulle träna inför en danstävling. Eller att jag skulle trivas så bra som jag gör i stan.
Det faktum att det inte blivit som jag har tänkt mig gör att det känns konstigt. Jag kände det nu att jag kanske skulle vilja spendera mer tid med jordbruket än vad jag gör, men samtidigt så vill jag ju därmed inte missa att dansa eller umgås med vänner. Det här med att dagarna är för korta märks mer nu. Man hinner knappt hem från jobbet förrän det är dags att kliva upp och gå dit igen. Jag trivs på jobbet det gör jag, men det tar så mycket tid från allt annat. Jag måste börja planera mina veckor och dagar lite bättre för att hinna med allt jag vill och måste.

Då det finns ganska så få saker att göra när man bor i lägenhet så har jag nu varit ute på en cykelsväng. Jag cyklar inte långt och jag cyklar inte fort, utan tar det lugnt och försöker att njuta lite. Jag gör det mest för att jag får dåligt samvete om jag bara sitter inne i min lägenhet. Jag tror att det beror på att vädret är ganska så bra, jag får en känsla av dåligt samvete så fort det blir bra väder och jag inte utnyttjar det på ett bra sätt. När man bodde på landet var det betydligt enklare att "ta till vara" på det fina vädret. Man kunde bara kliva utanför dörren och man jade alla möjligheter att göra nått. Kratta gräsmattan, skruva på bilen eller varför inte bygga nått i verkstan. Nu när jag bor i stan så har man tappat det mesta av det. Visst kan man ut å kratta gräsmattan här oxå, men grannarna skulle titta ganska så konstigt på en. Men framförallt är det inte min gräsmatta, jag kan inte blir arg på den som låter hunden skita på den eller den som slänger glasspappret.
Jag ska endå säga att jag trivs bra i stan, jag trodde aldrig jag skulle kunna trivas så bra som jag faktiskt gör. Jag trodde jag skulle bli tokig och klättra på väggarna. Men det är ju så att jag spenderar ju ganska så lite tid här hemma, är man inte på jobbet så dansar man, eller så är det fest nånstans. Det märkliga är ju dock att trots de få timmar som man spenderar här hemma så hinner man smutsa ner och stöka till ganska så bra. Så mycket tid går till att plocka och städa undan efter sig själv. Kanske om man hade ännu mer att göra så skulle man inte hinna stöka till så hemskt... hmm nått att fundera på.

I 20 år har jag i princip ratat dans, jag har ansett det vara tråkigt, och faktiskt lite fjantigt. Jag menar vilka coola killar håller på med dans? Men för ungefär två år sedan började jag få upp ögonen för det, tyckte att det såg lite roligt ut, plus att man faktiskt får mycket kontakt med folk, inte minst tjejer. Och är det inte sånt som coola killar gör?
För ett halvår sedan var det ett nån som kläckte ur sig idén om att kompisgänget skulle börja dansa bugg, jag vet faktiskt inte vem det var. Men efter att ha blivit dit "släpad" första gången så släppte det ganska så snabbt. Jag började tycka det var riktigt roligt. Det är som ett kinderägg man får tre saker i en liksom. Man får motion, man får träffa folk ( däribland tjejer), plus att man får träna på sin simultankapacitet. För i ärlighetens namn så är det faktiskt vissa kurser när man är sugen på att ta fram papper och penna för att noter de saker man borde träna på att göra samtidigt. Rak rygg, böjda knän, ögonkontakt med danspartnern, se glad ut, hålla ett bra "gung", le mot publiken (hur man nu ska göra det när man har ögonkontakt med sin danspartner?),tolka musiken... ja ni fattar kanske. Men det är riktigt kul, framförallt nu när man faktiskt märker att man blir bättre. Jag klassar inte mig själv som en av de coola killarna än, men jag jobbar på att komma dit.