butterflycandys

Jag ska erkänna en sak. Jag är ohyggligt otränad.
Jag var ut med två kompisar igår och körde lite skoter, idag har jag sån träningsvärk att jag knappt tog mig ur sängen. Rygg och lår är stela som armeringsjärn. Nu tänker du säkert "hur fan kan man få träningsvärk av att åka skoter?", men jag ska förklara. Den skoter jag åker på är inte som alla andra, den hade sin glansperiod 1983 när den togs ut från fabriken. På den tiden var den en av de bättre maskinerna, men det har som hänt en del på 17 år. Numera finns det nått som heter fjädring, på de tidigare modellerna var det kroppen som fick fungera som fjädring och stötdämpare. Därav denna enorma träningsvärk idag.
Men jag ska säga att vi hade grymt kul, vi letade oss till ett gammalt grustag för att roa oss lite... eller för att de skulle roa sig lite, jag har börjat lära mig Longtrackens begränsningar och de går ungefär där. Men det hindrade inte de andra från att be mig om hjälp när de kört fast i snödrivorna. Det är nästan det som är det jobbigaste när man ska lyfta gräva och dra fram dessa 250 kilos klumpar.
När de lekt av sig, eller snarare insett att det gömdes för mycket sten under snön och risken att köra sönder var för stor åkte vi vidare. Vi letade oss vidare efter en kraftledning som jag hade en svag aning om skulle leda till en väg som skulle leda oss tillbaka till Ribacken. De kändes ganska så långt och jag började faktiskt fundera över om jag kanske hade fel. Men efter ett tag kände jag igen mig och vi tog oss ner mot byn. Men vad är väl en skotertur utan att grilla? Vi stannade vid ett vindskydd och gjorde upp eld, eller iaf så försökte vi. Tre karlar som slår sina kloka ihop blåser från varsitt håll och petar runt de där stackars pinnarna för att kanske få en glöd att grilla på. Efter kanske en timme så orkar vi helt enkelt inte vänta längre utan slängde på korvarna. Tro det eller ej men de blev faktiskt varma, till detta serverades halvfrusen juice, uppfriskande kan vi kalla det. Sen bar det av hemåt igen, det var den korta biten under vår "lilla" tur och jag kände redan igår kväll att träningsvärken kommer vara hemsk imorn. Och jag hade rätt...

Jag har börjat fundera på de konstiga saker jag har för mig. Innan jag går å lägger mig måste jag kolla att ytterdörren är låst. Varje gång den inte är låst blir jag lika chockad, när man liksom nästan ramlar ut i trapphuset bara för att man vet att den ska var låst och därför hejdar den våldsamma kraft jag, av nån anledning, lägger på dörren.
Innan jag går hemifrån på morgonen så går jag ett varv i lägenheten för att kolla att spisen är avstängd, lamporna e släckta, TV och övrig elektronik är avstängd. När jag sen lämnat lägenheten och låst måste jag även då känna på dörren för att försäkra mig om att den är låst. Gör jag inte det kommer jag på mig halvvägs ut genom ytterdörren och måste då springa upp igen.
Jag biter oxå på nagelbanden alldeles för ofta, jag vet inte varför, om det kanske har med stress eller nervositet eller nått sånt att göra, men jag gör det iaf. Jag har fått många tips om hur jag ska sluta med det, det är allt ifrån nått illasmakande medel man kan köpa på apoteket, till amputation. Men det som jag valt är att tejpa de fingrar som är utsatta vid just det tillfället. Den tejp som jag märkt lämpar sig bäst är faktiskt eltejp. Man blir inte snygg, oftast två svarta tummar som blir ganska så halkiga. Men det får mig att inte bita på de iaf och det är det som är huvudsaken.

Som så många andra verkar tycka idag så är det mycket tankar som snurrar i huvudet på mig just nu. Inte nödvändigtvis dåliga tankar, men det är lite för mycket för att det ska vara hälsosamt tror jag. Jag kan inte säga att det är mycket som händer just nu, jag tror att det är jag som blåser upp allt lite för mycket. Ett så litet bekymmer som att tvätta till exempel har jag nu skjutit på i två veckor, istället för att ta tag i problemet så låter jag det bokstavligt talat växa. Kassen med tvätt blir bara tyngre och tyngre. Jag hade planerat att tvätta imorn men då är det nån som kommit på att vi ska spela badminton.
Sen har jag en förkylning som inte vill bryta ut ordentligt. Vilket gör att man inte riktigt vill planera en massa saker då man kanske blir tvungen att ställa in de. Detta är en "massa" extra jobb och sånt hatar jag.
Att livet inte heller kommer att gå ihop ekonomiskt den här månade spär inte på det positiva kontot heller. Ska jag vara  helt ärligt tror jag inte jag haft så mycket räkningar en "normal" månad som nu. Men jag ahr tänkt att det inte ska få hindra mig från att ha kul. Om jag hittar nått jag vill ha eller vill göra så ska jag göra det då jag tror att det kan få mig att släppa lite på de spänningar som jag nu har.

Varför är det så enkelt att ge andra råd, men så svårt att ta åt sig av de råden själv?

Nymånad nya möjligheter...
Men dessa möjligheter måste vara av en billig typ då mina pengar redan är slut. Det känns inte bra att efter ha betalt räkningarna komma till den insikt att detta kommer bli tufft. Men men man ska ha det lite jobbigt ibland, det är säkert nyttigt på nått sätt.

Jag har iallafall haft en bra helg. Trots att jag var tvungen att jobba på lördagen blev det en bra helg. Jag var hem till mamma och pappa för att bli lite bortskämd, vilket man alltid blir. De bjuder på mat och fika och för en ungkarl så är det mycket värt att slippa laga mat. Jag passade också på att roa mig lite med en tur på skotern. Efter senaste turen så lämnade jag en rapport till pappa om att den inte gick som den skulle. Jag hade inte förväntat mig att han skulle ha skruvat på skotern under veckan, men det hade han. Så jag var bara tvungen att prova den en liten sväng. Resultatet blev: " WIIIIEEEEEEE!!!".
Den gick så jäkla bra jämfört med sist. Svarade direkt på gaspådrag och när man dessutom lärt sig knepet för att starta den så var inte det nått problem heller. Min pappa e duktig på det där viset han, men han vill inte erkänna det.

Jag gjorde nått som jag inte gjort på väldigt väldigt länge igår. Jag beslutade att inte starta varken TV eller dator på hela dagen. Det var faktiskt riktigt skönt annars är det jämt så att så fort man kommer hem så startar man nånting. Men nu läste jag istället både tidning och bok. Plus att syster ringde och vi pratade bra länge. Det är när man pratar med henne som man inser hur mycket man saknar henne. Det går väldigt lång tid mellan de gånger vi ses. Så jag hoppas på att kunna ta en ledig helg och åka ner för att hälsa på igen.

En liten uppdatering på den förljetång som jag en gång påbörjade. De ringde från fastighetsservice angående min felanmälan på eluttaget i garaget. Jag tror faktiskt jag får rätt i att det inte fungerar. han sa att han inte blev klok på hur det skulle fungera. Inte för att jag tror jag får nån ersättning för den extremt långa tid som det nu har gått, men man kanske får en varm bil snart iaf.

Jag hade idag tänkt slå två flugor i en smäll, men tänker ju bara så långt näsan räcker och tydligen är inte min tillräckligt lång. Min arbetskamrat hade bestämt att jag skulle hämta honom då han skulle lämna in sin bil på service. Men vad bra tänkte jag då kan jag åka till Bilskadcenter och få tid för lagning av den "fina" bucklan. Sagt och gjort jag tog bilen imorse hämtade min arbetskamrat och vi begav oss sen till jobbet. Dagen flyter på ganska som vanligt utan några egentliga konstigheter.
När jag sen sätter mig i bilen för att bege mig till Bilskadcenter slår tanken mig, försäkringspapprena. De stänger 16 så jag hinner inte hem för att hämta de och sen åka dit igen, så jag chansar att de inte behövs. Men väl där så får jag det beskedet att de måste jag ha med mig. Vilket alltså innebär att jag "måste" ta bilen imorn oxå. Men man får väl se det på den ljusa sidan, nu slipper jag ju en massa motion som jag har hört är helt livsfarligt.

Så har ytterligare en vecka av ens liv gått. Jag tyclte inte det var längesen man vaknade och tänkte "fan måndag" men som sagt nu är man snart där igen och den här gången känns det som, so what!? Det är ju snart helg igen. Det som är lite läskigt dock är just det att tiden går så pass fort som den gör. Hinner man med att göra allt man vill? Vad är det man vill? Vi pratade lite om det i lördagskväll jag och en kompis vad det är man vill med livet. Jag sa att jag tror mig ha funnit min "mening med livet". " Ha så kul som möjligt". Jag sa oxå att jag hittills har gjort ett skitdåligt jobb på den biten. Jag ska väl inte säga att jag har haft tråkigt heller men jag har kunnat göra så pass mycket mer. Jag har lovat mig själv (och andra) att försöka ändra på det men det är som vanligt att man tänker " nej, det kan jag göra imorn". När ska man sluta tänka så?! Jag vet att den enda person som kan ändra på mitt liv är jag själv, så varför gör jag inte det?

Jag har fått lära mig att man ska le på kort. Men att ha en kamera som avgör hurvida personen man tar kort på är glad eller inte det hade jag inte räknat med. Jag sitter vid bordet på Ribacke och tar lite kort på syskon med alla djur där hemma när jag får se en liten, ja man kalla det skala med en smiley efter. Tänker inte mer på det förän jag ser att den rör på sig när personen man riktar kameran mot ändrar ansiktsuttryck. Ser man glad ut fylls skalan med gul färg, ser man däremot ledsen/tråkig ut så förblir den tom. Vad denna funktion ska vara bra för vet jag inte, men man kanske kommer på det så småningom.

Jag har även försökt få fart på skotern idag, det gick sådär kan vi väl säga. Lyset funkar iaf så om man skulle få den att gå bra igen kan man nästan ge sig på att åka i mörker. Men den vill inte riktigt gå så bra som jag tycker att den ska nu när det är riktig vinter. Om man hittar ett ställe där man kan ge på fullgas går den jättebra i fyra sekunder sen tappar den lusten och går ner på tomgång. Så länge man håller sig efter ojämna underlag och därmed bara kan åka på halvgas så går det jättebra. Så när tiden finnes ska jag tillbaka ut på landet å skruva lite mer få se om man inte kan få liv i det gamla liket så pass att man kan åka lite fort nånstans.

Här har man verkligen sett fram emot fredag eftermiddag komma hem laga lite mat, slöa en stund i soffan och så vidare. Men vad möter en i dörren när man öppnar? Jo en hög med räkningar. Det är väl iofs bra att nästan alla kommer på en å samma gång så man slipper bli deppig varje dag. Men inte just på en fredag. För att göra saken ännu värre så får man ett besked om att hyran kommer att höjas inte bara på lägenheten utan även på garaget. Där betalar man alldeles för mycket för ett garage med en dålig garageport och en storlek som får en Lupo att se stor ut. Jag menar med min bil som är långt ifrån stor så har jag en marginal på 2 cm i fram och tar jag inte bort dragkroken så får jag inte igen porten. Sen att man betalar för eluttag men man får inte använda det på ett sätt som man själv vill. Kopplar man in en motorvärmare så finns det en liten tendens till att bilen är varm. Det är långt ifrån varmt i bilen, bilen låter lika trött som om man låtit den stå i -25 i tre dagar. Så jag vet inte jag om man kanske ska skratta eller gråta. De påstår att dessa eluttag ska skona miljön, vilket de iofs gör men min bil ( och alla andras för den delen) släpper ut betydligt mer avgaser då den inte får bli ens lite varm av motorvärmaren.
Jag e inte riktigt nöjd.

Följetången får ligga på is ett tag då det är Gavlis vi har att göra med, där kan jag säga händer det inte mycket.

Som en följd av den lilla incidenten jag hade i helgen med bilen kommer det att gå mer pengar denna månad än vad jag räknat med. Jag gjorde idag ett besök hos "den lokala däcksgrossisten" (en av många) och fick fyra nya våfflor på bilen. Eller fick var kanske inte rätt ord jag betalade ganska så bra för de, men förhoppningsvis kommer bilen att gå åt det håll jag svänger i fortsättningen.
Jag hade en ganska så kul kväll igår hemma på Ribacken då försäkringspapprena skulle fyllas i. De har ganska så roliga frågor, eller svaren kan bli ganska så roliga om man tänker på omständigheterna.

"Vilken hastighet gällde på vägen?"
Då jag hittade en 30/50 skylt och tog den ganska bra på mitten av bilen blir svaret?

Lillebror gjorde narr av min teckning av olyckan oxå.
"Nu ser det ut som en pansarvagn som krockar med skylten."
Hade jag varit duktig på att teckna hade jag förmodligen inte varit rikare än jag är idag men han hade iaf inte sagt så där.

Ja och då minnet bara e väldigt kort var det det bästa jag kom ihåg. Men jag minns iaf att vi hade ganska så roligt.

I förra avsnittet kunde ni läsa hur det var stört omöjligt att få tag i ansvarig person på Gavlis. Jag gjorde förra veckan en felanmälan på deras hemsida om just det icke fungerande uttaget i mitt garage. Jag har inte hört ett ljud från de, jag betvivlar att jag får höra nått under denna vecka. Om man skulle börja räkna på hur mycket mer bensin min bil har dragit så skulle det nog bli en ganska så stor summa kan jag tro.
Vet inte om jag har berättat bakgrunden till allt det här. om jag nu inte har det så kommer det här, om annars en repris.
Gavlegårdarna bestämde sig för att de skulle byta eluttag i garagelängan där jag hyr garage, förmodligen även i de andra men det vet jag inget om så det säger jag inget om heller. Men det skulle iaf bli eluttag som var temperaturkänsliga och hade en timer för att inte gå längre än en timme för avresa. Den stora haken som alla får, du kan bara ställa en avresetid. Jag som inte vet jag ska använda bilen hade innan detta en timer med två inställda tider en på morgon och en på eftermiddag ifall man skulle ha bilen på kvällen. Nu måste jag veta när jag ska ha bilen och då släpa mig ut till garaget och ställa timern. Den absolut största nackdel jag hade i början var att mitt eluttag inte kopplades in då elektrikern var rädd att repa bilen, Omtänksamt, men kan man inte höra av sig så jag kanske kan flytta den?

Apropå repa bilen så klarade jag av det ganska så bra själv häromdagen. Det var i fredagsnatt när jag lämnat dansen om skjutsat hem Jessika och ska precis göra en sista sväng innan garaget då alla fyra hjulen släpper och bilen glider helt utan kontroll mot en skylt. Under de få sekunder det tog att färdas den lilla sträckan hinner många svordomar komma ur min mun. Jag tänker inte nämna några här då jag vet att vissa kan tycka det är opassande ord att använda. Till följd av detta kommer nu en vecka med en massa pappersexcercis med försäkringsbolaget för att sedan kunna göra nått åt den ofantligt fula "buckla" som kom till på vänster bakdörr.

Lördagen spenderades hemma i soffan i ett försök att komma tillrätta med mig själv om att det faktiskt finns de som har större problem i världen. Lillebror med flickvän var så pass snälla att de kom och höll mig sällskap på eftermiddagen kvällen sen. Det blev en massa chips å godis och film. Väldigt trevligt.

Söndag var bestämt att vi skulle åka skoter, men då "min" skoter inte var i toppform lämnade jag återbud på detta nöje men tog mig ändå till Järbo för en fika och en trevlig promenad i det härliga vintervädret.

Efter besöket hemma på Ribacken igår blev resultatet detta.
Min motorvärmare fungerar perfekt på bilen.
Insikt att jeans och långkalsonger är inte tillräckligt med kläder för att stäna ute -23 graders kyla.
Jag kan än så länge skatta mig lycklig att min bil varit så snäll som startar utan problem då många verkar ha problem med just det.

Det jag inte förstår är hur det kan vara så svårt att få ett eluttag att fungera. För hur jag än beter mig kan jag inte få nån ström ur det "fina" uttag som monterats in i förmodligen alla garage i Gavlis områden. Det finns ju två alternativ hur det ligger till. Antingen så är det så att jag är en komplett idiot och inte förstår hur jag ska göra för att bilen ska bli lite varm när man ska ha den. Eller så är det Gavlis tillsammans med vilka det nu var som inte kan koppla in tre tåtar på ett sånt sätt att den ström som förhoppningsvis finns där från början kommer in genom den sladd jag kopplar till min bil. Att sen få tag i personen ansvarig för det hela är inte det lättaste heller, är han inte på tjänstärende så har han semester... To be continued...

Jag har nog fått nya grannar tror jag. Och de för ett j**la liv. Jag kliver upp halvsex för att "komma igång" lite innan jobbet, då hör jag grannarna ovanför och det låter som de inte har gått och lagt sig på hela natten. Vet inte om det kan ha varit det som gjort att jag sov så förbannat dåligt. Hur som haver ( som min chef alltid säger)  så har jag nu ikväll tänkt ge igen, jag hör deras musik och har gett mig f*n på att jag ska överrösta de. Men jag tror tyvärr att det är fel personer som blir lidande, det är väl de snälla och trevliga grannarna man har under sig som blir störda och ringer "gayforce". Men men det visar sig.

I övrigt finns det ingen rättvisa här i livet. Jag fick vänta länge på att få mitt eluttag i garaget inkopplat, dröjesmålet skylldes på att de inte ville repa lacken på bilen.

FRÅGA: kontaktar man då inte mig så jag får flytta bilen?
när det nu väl är inkopplat har jag programerat och ställt in enligt konstens alla regler men får då j**lar i mig ingen värme i bilen. Har länge funderat över det nu och tänkt ringa och skälla på Gavlis igen. Men innan jag gjorde det så tog jag bilen till jobbet och provade där. Men med samma resultat, ingen värme. Det är alltså min bil det är fel på. Är det rättvist? jag tycker inte det. jag ville ju skälla av mig lite på folk som på ett eller annat sätt säkert förtjänat det. nu får jag istället stå i -20 grader och skruva elfel... kul... INTE.

Då gårdagen spenderades hemma i soffan pga ett lite för stort alkoholintag kvällen innan, tänkte jag att jag skulle hitta på nått annat idag. Eftersom kameran gick i golvet och blev trasig så tog jag mig en trip till Siba. Där jag fick efter LÅÅÅNG väntan beskedet att återkom på måndag så fixar vi en ny kamera till dig. Positivt besked men lite drygt att åka fram och tillbaka. Sen ner på köpis och döda lite tid. Jag har tyvärr inte den förmågan att kunna gå flera timmar på köpis. Jag tröttnar ganska så snabbt, framförallt om man går där ensam och det som idag var ganska så mycket folk. Jag tog mig då hem till mina föräldrar för att vara lite social, men hur lätt e det?
Pappa äter lite mat tar en koppkaffe med mig sen åker han ut å plogar snö. Lillebror sitter på Sandvik och gör detsamma. Mamma tar en promenad med hundarna. Så där sitter jag och är social med mig själv.
När jag sitter där så kommer känslan av vilsenhet ( finns det ett sånt ord?). Ribacken har alltid var ett ställe man kan åka till för att känna att man är "hemma" men så var itne fallet idag. Jag visste inte vad jag skulle göra och kunde inte göra nått heller.
I denna vilsenhet kommer då oxå funderingarna på vad jag vill göra med mitt liv. För lillebror kommer sent om sider hem med sin snöröjarmaskin   (Volvo L110E=STOR). Jag kan inte komma ifrån känslan av att jag saknar maskiner i mitt liv. Jag känner mig inte tillfredställd där jag är nu. Jag trivs på jobbet det är inte alls det, men jag kommer inte hem och känner att jag gjort nått. Jag måste få jobba med fysiskt, och med nått som brummar lite mer.

En liten sammanfattning av en helt galet rolig kväll.
Vi börjar med att säga att det måste ses som en ära att som ensam kille få spendera nyår med fyra underbara tjejer. God mat en hel massa med dricka (ej alkoholfritt) och en massa härligt snack om det gångna året. vad som har varit bäst, respektive sämst, men det tar vi en annan gång. Jag kan ju erkänna att mitt alkoholintag började ganska så tidigt att gå över styr och det blev inte bättre när vi kom ner på krogen. Vi börjar med en öl fortsätter med en öl till. Tolvslaget. Nån kommer på att vi ska ha skumpa... för er som inte vet det så är det inte det bästa receptet för att nyktra till. Det gör bara saken sämre.
Fördel med att gå ut med fyra tjejer på nyår är fyra kyssar på tolvslaget. Kan man få ett bättre slut på ett år?
Efter att bubblet är slut så är som sagt jag lite smått rund under fötterna. Tyvärr så slutar inte intaget utan man blir bjuden på öl vid ett snåret vilket leder till att man kommer att gå till sängs med en stigande fylla = inte bra.
Innan jag åkte till festen när jag var nykter kändes det som en jäkligt bra idé att ta med kameran. Det var en ganska så bra idé oxå det blev jätte många fina kort. Men när man på dansgolvet, sent på kvällen=helfull kommer på att man ska ta lite bilder då är det inte en bra idé längre. Av nån anleding så hoppar kameran ur greppet och landar med en ordentlig smäll i golvet. Detta leder till ett trasigt objektiv och framförallt slut på fotandet för kvällen. Men till min förvåning så var jag smart nog att köpa försäkring på den som dessutom är giltig.
Året börjar bra, fortsätt så :)