Jag orkar inte mer.

Det verkar just som inget vill blir som jag vill. Men samtidigt när jag inte riktigt vet hur jag vill att det ska vara kanske det inte är så konstigt.
Till att börja med så är jag den person som vill ha en snygg bil. Det behöver inte vara ett "vrålåk" trimmad och stylad till tusen, men den ska se välskött och snygg ut. Året började med en, vi kan kalla det krasch in i en skylt. vilket resulterade i en trasig bakdörr och tröskel. För att göra en lång historia kort kan jag säga att två månader senare har jag fortfarande inte fått det lagat.
Efter att ha varit på rally igår efter skogsvägarna kring Sandviken så har nån sett till att min bil är ändå lite mer knölig. Jag hade parkerat snyggt på sidan av vägen så långt in i snödrivan jag på nått sätt tog mig. Likförbannat var det någon som inte lyckades ta sig förbi mig utan repade lacken och gjorde en ful knöl på vänster bakskärm.
Man borde egentligen inte bli deprimerad över det men det är jag iaf.

Efter att ha varit toktaggad för en kväll på stan gjorde den lilla ovanstående incident att jag tappade lite av lusten. Lite kan det ha bidragit att man blev blöt och kall av att stå ute ute i snön för att tittat på rally. Men som sagt jag var verkligen toktaggad och tror jag hade fått riktigt kul, men... nej. Jag somnade i soffan runt tio igår kväll, när jag sedan vaknade vid tolv kände jag att det var ingen mening att leta sig ner på stan.

Ytterligare...

...fem saker. Den här gången på saker som gör mig irriterad.

  1. Firmor som inte håller vad de lovar.
    Låtsas att du har lämnat in bilen för en plåtskada. Efter en vecka får du reda på att firman inte fått tag i delarna som behövs för att laga din bil. Skulle inte det göra dig lite irriterad??
  2. Folk som inte står för vad de har gjort.
    Ovan nämnda plåtskada spädes på av en parkeringsskada som nån feg jävel inte vågar stå för. Vilket resulterar i att JAG får stå för att bilen ska bli så snygg som den en gång var.
  3. Översittare. (som jag vill kalla de)
    Folk som tror att de kan mer än en själv, kan vara bland det värsta jag vet. Såna som försöker få mig att känna mig mindre värd för att jag är av en annan åsikt.
  4. Dagens teknik.
    Man köper en ny telefon för femtusenkronor. Det man kan förvänta sig av den är att den ska fungera klockrent och klanderfritt. MEN... nej.
  5. Mig själv.
    Jag kan bli så irriterad på mig själv. Varför kan jag inte komma mig för att göra saker som jag vill? Varför ska jag ha så lätt att peppa andra men så svårt att peppa mig själv?

Fem saker...

...jag gör som jag förmodligen kommer att fortsätta med.

  1. Skratta åt dåliga skämt.
    Det är bara så min humor är. Antingen gillar man den eller så hatar man den.
  2. Bjuda mig själv på godmat.
    Det är en ego grej jag gör ganska så ofta. Men finns det nått bättre sätt att skämma bort sig själv på?
  3. Fundera över meningen med livet.
    Det kanske låter mer allvarligt än vad det är. Men att sitta i skogen framför en brasa och fundera över livet och dess mening KAN vara det bästa som finns
  4. Ge mig in i argumentation jag inte kan vinna.
    Jag är ohyggligt dålig på att argumentera, jag har bred kunskap om mycket. Men ingen spetskunskap. Men det hindrar mig inte från att ge mig in i argumentationer om saker jag inte har en aning om.
  5. "Slösa" pengar på onödiga saker.
    Vi pratade om det igår mitt självförtroende och jag ( hur schizo lät inte det där ). Men vill man lägga pengar på nått, som för andra kanske skulle vara helt uteslutet, så anser iaf jag att man ska göra det.

Fem saker...

...jag gör som jag borde sluta med. ( om jag bara visste hur )

  1. Ser ner på mig själv.
    Jag måste skaffa mig ett självförtroende, och sluta se mig själv som någon sämre än alla andra.
  2. Irritera mig över små saker.
    Jag menar vad hjälper det egentligen att svära åt bilisten framför?
  3. Ta saker för givet.
    Lite måste man faktiskt jobba för att få det man vill ha.
  4. Oroa mig sånt som inte har hänt, eller ännu hellre, sånt som har hänt och jag ändå inte kan göra något åt.
    Som sagt om du iaf inte kan göra något åt det varför då oroa dig? Det enda som det leder till är att du mår dåligt.
  5. Skjuta saker på framtiden.
    Ta tag i ditt liv nån gång. Tänk inte "det fixar jag imorn" GÖR DET. Hur svårt kan det vara??  Våga ta risken/chansen.

Det vänder snabbt

Efter att ha haft en helg med i stort sett bara positiva händelser omkring sig kan jag säga att måndagen inte blev fullt lika positiv.

+ Jag har fått tillbaka min bil.
-  Den är inte lagad.
-  jag kan få vänta upp till 3 veckor på att få den lagad.
-  Kontorsnissen på Bilmetro dumförklarade mig när jag frågade om de skulle göra något åt den nyans skillnad som   var på den "nya" dörren, de faktiskt satt dit och resten av bilen. Jag frågade "-Nyans skillnaden tar ni bort när ni lagar resten?" han svarar "- ja vi ska lacka dörren, ja." Jag hade god lust att säga " Ursäkta mig men det är inte jag som tagit åt mig att laga en bil utan att ha delar hemma." Men jag lyckades bita mig i läppen.


Slow but Quick

Efter att ha gått med en liten klump i magen i en vecka inför denna helg går jag nu in i den nya veckan med nya kunskaper. Jag och ett helt gäng med danssugna människor har denna helg försökt att lära oss Fox, OCH vi har lyckats. Vi kanske är dansgudar men f*n så mycket bättre än när vi började. Den där lilla klumpen, som förmodligen berodde på all den närhet man skulle bli utsatt för, släppte ganska snabbt när man insåg att nästan alla var på samma nivå. Även om vi dansat ganska så långsamt har helgen gått otroligt fort.

Jag kan ju inte bara vara positiv i detta inlägg så här kommer lite gnäll.

  • Tror du inte när man har som roligast på dansgolvet att knäet ska ge upp.
  • Min bil lär inte bli klar på ett bra tag då klantarslena inte sett till att få hem delarna innan de tar in och plckar isär bilen.
  • Jag kommer att ha SJUK träningsvärk imorgon.
Men allt som allt en helt otroligt rolig helg.

Helgen

Jag kör som vanligt en liten kort summering av helgne som gått.

Jag tog bilen i fredags ner till syster i Mellerud. Knäpp som man är så hade man sett fram emot den 6 timmar långa resan. Men väl på väg så var det inte så kul som jag det faktiskt brukar vara. Jag var inte nöjd med väglaget, inte nöjd med radioprogrammen som sändes och framförallt inte nöjd med vägvalet. Jag tog den lite annorlunda vägen över Fagersta och i detta väglag kan jag säga att det inte var nån höjdare. Plus alla andra drummlar som skulle vara ute på vägarna. Jag vet att man ska anpassa hastighet och så vidare till rådande omständigheter. Men vore det inte bättre om alla bara anpassade sig efter mig, eller ännu bättre alla valde en annan väg så jag fick vara ensam.
Sen kan jag bara säga till dig som tänkt åka till Örebro för att äta Kebab, -Gör det inte!!! För det första så är det helt JÄVLA omöjligt att hitta nått ställe, när man väl hittar ett ställe som inte ser ut som "hej kom å hjälp mig" så blir man bara besviken på maten. För det andra, att åka i en stad söder om dalälven vintertid är inte lätt, snöröjarna vet inte vad de gör. Jag ska inte dra all över en kant men det jag såg i Örebro var inte bra. 1 dec. med snömodd som om man inte har fyrhjulsdriven bil har ganska svårt att ta sig fram i, bilen liksom lever sitt egna liv.

Väl nere hos syrran kan man inte annat än bli glad, att först mötas av en glad syster som det bara lyser om, sen kommer det lilla yrvädret ( hennes "lilla" hundvalp) och är minst lika glad. Jag ser det lite som ett Spa att komma till de. de tar bra hand om en. Man får alltid god mat, fika med hembakt fikabröd, promenader så man sover gott på nätterna plus lite syskonterapi som man faktiskt behöver. De tog mig med på dans oxå. visade hur ett riktigt dansställe ser ut. Skillnaden var egentligen inte så stor, det var lika trångt som på de andra dansgolv jag varit på och lika hög musik. Men det var riktigt kul, ännu roligare hade det kanske varit om man inte varit så feg och faktiskt vågat bjuda upp nån istället för att bara bli uppbjuden. Men jag jobbar på den biten.


Tummen upp

Jag funderar över de konstigaste saker ibland.
För tre veckor sedan skar jag mig i tummen ganska ordentligt, en liten bit av fingret gick åt.
När jag idag konstaterade att såret läkt ganska så bra så såg jag också mönstret i fingeravtrycket. DÅ slog det mig, blir fingeravtrycket detsamma som innan? Eftersom kroppen nu har byggt en helt ny ända på min tumme så skulle det vara ganska coolt om det blev detsamma. Eller är det till och med så att det inte blir nått avtryck alls på den ny biten, blir det bara ärrvävnad?
Detta måste googlas.

Svart på vitt..

Efter att ha kommit till den insikt att jag måste börja använda en kalender för att hålla koll på mitt liv, så insåg jag nu idag att mitt liv e ganska så fullbokat. För två veckor sedan så började mitt liv köra ihop sig lite kan man säga. Jag hade ingen koll på vad jag gjorde eller varför. Så därför beslutade jag att börja använda kalender med flitigt än jag gjort tidgare. Det är först när man får det svart på vitt som man inser att ens liv är ganska så uppbokat.
Det är allt från lördags jobb till tv-serier som börjar. Men jag tror mig nu ha lite mer koll på vad jag ska göra och kan därför planera mitt liv lite bättre.
Det är också nu man inser så viktig de dagar man inte har nått är. De dagar när man kan göra vad man vill utan att behöva stressa, de dagar du kan sitta i soffan och titta på dammet runt teven men känna att -nej det tar jag en annan dag.
Jag klagar inte alls på att mitt liv nu består av nånting, utan snarare tvärtom. Det händer nått i mitt liv å det är så jäkla skönt.

RSS 2.0