butterflycandys

Julhelgen har spenderats på landet, med föräldrar och syskon. Det var en alldeles lagom julhelg inte riktigt som det varit förr med en massa jäkt å stress utan vi har mest tagit det lugnt umgåtts och haft det bra.

Julafton hos släktingar med julklappslotteri, mat och fika.

Juldag med familj ännu mer god mat och film på kvällen.

Annandagjul promenad i skogen, hockey och avslutar det hela med dans till Nova och Highlights.

Syster med sambo/fästman har skaffat sig en hund. Det är ett riktigt litet yrväder, precis sånna som jag gillar. Mycket fart och fläkt tills dess att ingen av oss orkar mer. Jag tror vi lyckades bli ganska så bra kompisar det visar sig nästa gång vi ses.

Idag har jag spenderat dagen i Järbo med omnejd. Den inte alls bästa dagen att packa in skotern i hästtransporten och bege sig ut, med tanke på att det snöade ganska så friskt. Men när jag intalat mig själv att ett äventyr är vad jag behöver så begav det sig.
Henke tog emot i Järbo vi lastar av och packar väskan. Spänningen av att inte veta hur länge den gamla Longtracken vill vara med gör det hela lite  mer intressant. Men av min förvåning så går den hela resan, inte bra kanske men vi tog oss runt. Mitt i allt så är det korvgrillning i ett vindskydd nästan den bit jag gillar mest, bara sitta och prata en massa strunt och titta in i brasan.
Väl hemma så hopar sig problemen en massa saker hänger sig på skotern plus att jag rycker av kabeln till lyset så nu är det återigen dags att skruva eller byta upp sig kanske.

När man är hemma har man det så bra att man blir bortskämd med mat. Så lagom tills det att potatisen har kokat färdigt blir huset svart. Strömavbrott. Man inser direkt så beroende man är av ström, till mat lagning, vatten, och framförallt så blev vi ju nu tvungna att umgås utan TV, det är man inte van vid. När strömmen inte är tillbaka efter 3 timmar så börjar huset bli ganska så kallt. Men jag kan inte låta bli och tycka det är lite mysigt och det framförallt när pappa tänder i gamla vedspisen som står i köket. Den där härliga värmen som bara en vedspis kan ge sprider sig i köket. Me like. Lagom tills det att kaffet kokat färdigt på vedspisen så kommer strömmen tillbaka. Vilket ju faktiskt var rätt så skönt då det började bli lite kallt i resten av huset.

Ett lätt snöfall i Gävle och en promenad till/genom Sätra. Under promenaden förs ett "djupt" givande samtal, eller snarare en konversation som jag i min stilla enfald tror att jag ska vinna. Men när mina argument (som vanligt) tagit slut, ger jag mig. Jag vet att jag egentligen inte borde tro att jag kan vinna en argumentation. Men jag är för envis för att komma till den insikten. Det som var positivt med att inte vinna var väl kanske det att jag då inte är lat, vad jag är har jag dock glömt, men jag tror det var nått i stil med träningsmänniska? Hur nu det kan komma sig?

I bilen hem kommer funderingar på vad jag egentligen vill göra. Promenade till/genom Sätra ger en minnen från förr när man satt i just Sätra och flyttade snö. Jag vet inte varför det känns lockande egentligen, det var sena nätter och tidiga mornar. Och gärna hängde dessa ihop på ett eller annat sätt. Kanske är det just maskinkörningen som lockar, det faktum att man får känna sig stor och stark ( för en så liten människa som jag kan det vara viktigt ibland).

När det finns detta oklara i mina tankar får jag nog fundera lite mer på hur jag vill ha det, så det inte blir alldeles fel.

En jobblördag som började ganska så lagom med kunder så det räckte. Man hade hela tiden nått att göra, så tiden gick ganska så fort. Fram till det att klockan blir 13.15, 45 minuter kvar tills det är dags att gå hem. Då kommer det två grabbar med hydraulslangar som skall pressas. När man sen ser att det är den värsta sorten tunga, otympliga fyrstålsslangar. Det gör ju inte saken bättre när kunden säger att han dessutom skall ha 4 slangar till utöver de trasiga han har med sig. Stressen rinner över mig. Med stress kommer slarv. När det slarvas händer olyckor. Som tur är så är det mig olyckan drabbar.
En slang som har fyra lager utav stålkord har ett ganska så bra "minne" den kommer ihåg hur den var upprullad. När man då försöker böja den åt motsatt håll och tappar greppet så kommer änden ganska så snabbt emot en. Hinner man då inte ducka får man en rejäl smäll. Tur i oturen så slår den på ögonbrynet så den enda skada som blir är ett sår som blöder ganska så bra... och ja en ganska ordentlig huvudvärk.
Resultat nummer två av olyckan var att planerna på att gå ut på krogen gick i stöpet. Att börja kvällen med huvudvärk kan inte ge bra förutsättningar för hur dagen efter skulle ha varit. Jag tänker då på den så kallade baksmällan som brukar drabba en när man druckit alkohol.
Kvällen blev lyckad iaf då min lillebror och hans flickvän var snälla att hålla mig sällskap. Film, chips, ostkrokar, läsk och trevlig sällskap kan göra vilken kväll som helst lyckad.

Det är inte bra att göra reklam för underkläder på allmänna platser när det är -20 grader ute.
Som kille tappar man ganska snabbt koncentrationen om det är halvnakna tjejer i farten.

Idag trivdes jag, 20 grader kallt och jag cyklar till jobbet. Jag älskar känslan av att kunna klä sig varmt och göra det på ett vis så att man känner hur kallt det är men fortfarande att man inte fryser. När man drar upp halsduken över munnen och den varma utandningsluften värmer gött.

Bäst av allt är nästan kommentarerna man får när man kommer till jobbet och kamraterna inser att man cyklat. Det är allt ifrån " din dumma jävel" till " Vad lider du av?"

Anledningen till att cykla är ett par stycker faktiskt.

1. Jag får lite träning.

2. Jag retar mina kamrater

3. Jag spar lite på miljön.

4. Sist men inte minst så sparar jag pengar. Då gavlegårdarna inte ger mig nått uttag i garaget till motorvärmare drar bilen en förmögenhet redan innan den startat.

När jag för en gångs skull fick en god natts sömn slutade det med att man fick en morgon utav stress.
Efter att ha tittat färdigt på filmen för kvällen och gått till sängen och lagt mig hade jag naturligtvis glömt att ställa väckarklockan. När min arbetskamrat ringde och väckte mig 8:41 (jag börjar 8:30) hann jag göra väldigt mycket innan jag svarade. Jag tittade på klockan, tänkte "helvetes jävla skit", jag hann titta på telefon och konstatera vem det var, återigen tänka " jävlar, fan". När jag sen svarade det första man får höra är " Vad gör du?" vilket på svaret blir ärligt och kort " jag sover!" Från att ha lagt på luren och kommit till jobbet tar det ca 15 minuter.

Hela den här dagen gick sen ut på att för min del försöka gottgöra för att jag var sen. Även om jag inte behövde det så känner jag ändå att det var min plikt. Jag var extra trevlig mot alla kunder, jag försökte att hela tiden vara aktiv med nånting. Inte för att jag kanske behövde det som sagt, men mitt samvete sa mig att jag måste försöka. Hoppas jag lyckades.

... händer inte så mycket men sen tar det fart.
Litegrann så har mitt liv sett ut, jag har alltid varit en ganska så blyg och därmed lite ensam. Men mycket ändrades för ganska precis ett år sedan. Jag flyttade inte till stan , och på nått sätt så började jag få vänner. Jag vet inte hur det gick till, men bra blev det. Jag har nu ett väldigt bra liv med en massa underbara människor runt omkring mig. Och framförallt det händer nått i princip hela tiden, är det inte dans eller promenader så är det fika på Sätra.

jag gillar mitt liv

Jag har alltid sett Valbo som ett litet samhälle men med bekvämligheterna som stan erbjuder. Det har nu mer och mer förvandlats till en förort. Det ska vara precis som i stan men lite mindre och mindre genomtänkt. Det senaste som hänt är att nån "smart" person kom på att de skulle göra busshållplatsen säkrare. Det har man säkert lyckats med, men det övriga tänkte man inte på. Det man har gjort är att man före/efter hållplatsen gjort vägen 3 meter bred. Detta leder till att när bussen står på hållplatsen kan man inte köra om bussen. Det leder oxå till att en bonde inte kan komma fram med sin 3,6 meter breda harv. Man tycker att någon borde ha uppmärksammat att varje vinter så har den busshålplats som ser likadan ut vid Samhjälpmedel fått sig en törn. Jag är helt övertygad om att det har att göra med att snöröjare har lite för breda maskiner för att komma emellan.
Men vem är jag att klaga? jag e ju bara en vanlig Ribacke som inte begriper mig på.

Den här veckan har verkligen varit en slövecka. Jobbet har varit lugnare än på länge, det e klart att det finns jobb om man vill. Men den här veckan har varit en vecka när man inte vill jobba. Det känns som ingen av oss Swedolare har haft viljan. För att vara ärlig så står vi ganska mycket och pratar. Naturligtvis hjälper vi kunder som vill ha hjälp, men i övrigt hänger vi mest.

Det blir inte bättre när man kommer hem. Man lagar lite mat, ligger i soffan, tar en dusch, sitter lite i soffan och tittar på tv, sen förflyttar man sitt arsle till sängen och sover en stund.
Apropå sova så försov jag mig för första gången på 3 år idag. Eller ja jag sov lite för länge. Jag gillar att snooza på morgonen och gjorde så även denna morgon. Men av nån anledning slutade klockan att ringa vilket resulterade i att jag somnade om lite för djupt. Jag vaknade klockan 06,24 och inser att nu är det väldigt mycket dags att kliva upp. Man stressar upp kliver i kläderna och sätter sig på cykeln och kommer lite senare än vanligt till jobbet men är fortfarande inte sen. När man sen efter en stund kommer på att man luktar skunk då man glömt deo, och att frisyren ser ut som... ja tänk er själv nyduschad när man lägger sig. Men jag överlevde den här dagen också.

Nu väntar mat och sen lite slappa i soffan :D

Under min promenad nu så kom jag att tänka på märkliga saker. Bland annat hur vissa saker kan betyda mer än andra, och vilka känslor de kan framkalla. För att ta ett exempel, min bil betyder jättemycket för mig. Jag har haft mardrömmar om hur den blivit stulen, eller jag har kraschat den i ett dike. Jag vet att det bara är en bil men för mig är det faktiskt mer än så. Jag kan ibland komma på mig själv att prata med den, inte med mig själv utan med bilen. Jag kan ge en "uppmuntrande" klapp på instrumentbrädan efter en omkörning.

Av just den här anledningen tror jag på kärlek vid första ögonkastet. Den dagen pappa hade köpt "ny" traktor, en Valmet 805. Den stod där på lastkajen på vägverket i Valbo. Jag blev kär. Som många förhållanden hade vi en ganska så tuff start vi kom inte riktigt överens, men när vi efter ett tag lärt känna varandra så kan vi nu åstadkomma ganska häftiga saker. Bara den känslan som är när man sätter sig i stolen och på vrider på nyckeln, redan där känner man kraften för att sekunderna senare även höra den.

Kalla mig knäpp men "this is who I am, and always will be".

Jag har nu bjudit grannarna på lite annat än barnskrik och biltutande. För första gången på länge har jag spelat "piano" ( det är egentligen en keyborad, men i brist på annat ). Inte för att jag vet om det var så himla vackert men jag tycker iaf att det slår en treåring som skriker i trappen bara för att ekot är så häftigt. Det är bara synd att noter ska vara ett så omöjligt språk, jag skulle gärna vilja kunna dra till med nått lite mer avancerat än bara c-ackord och lite fingerspel.

I fredags så sa man "äntligen helg", man hinner knappt lägga sig på fredagkväll innan man vaknar på måndagmorgon igen. Trots att helgen går fort så hinner man med ganska så mycket. Fredag med öl och trevligt sällskap. En massa skitsnack och faktiskt en möjlighet till att få säga "yes, vi gjorde rätt". Denna möjlighet då halva gänget ville på Heartan och den andra halvan (däribland jag) hellre satt på Interpool och pratade. Vilket resulterade i att den halva som satt kvar på Interpool fick RÄTT.

Lördagen började ( runt 1 när man vaknat till liv ) med en joggingtur med Jessika. Även om jag inte pallade hela varvet så kändes det rätt så bra. Vi klarade till och med en spurt, inte en lång sådan men det var en spurt.
Lördag var även firmafest. Bowling, öl, mat, öl, nubbe, öl, och på det en drink. Av nån anledning så blir det alltid att man pratar en massa. Det som är skönt är att det inte blir jobbprat utan en hel del annat, drömmar, planer och en massa annat viktigt i livet.

Söndag, en liten känsla av bakfylla men inte så mycket som jag trodde kvällen innan. Men jag tog ändå en bakfylle söndag med sova lite för länge, sedan slappa vidare i soffan. Laga lite mat och sen slappa lite mer. Ta sig en snabbdusch för att sen gå till buggträningen. Väl där så inser man ganska så snabbt duschen var ganska så onödig. Efter en och en halv timme så är man ganska så svettig. Avslutar söndagen med julmust och varmamackor i soffan.

... trött. Jag kan inte begripa varför, jag sover skapligt på nätterna och kan inte säga att jag sliter ut mig på dagarna. Kanske är det nått som hänger ihop. Om man skulle se till att man var helt slut körd på kvällen när man lägger sig skulle man kanske sova bättre. Och kanske att det skulle leda till att man var mindre trött.

... lyckligt lottad. Det senaste året har varit ett av de bättre på länge. Jag kan inte minnas att jag haft så här mycket kul under ett och samma år som jag haft detta år. Det har varit fester, filmkvällar, dans, shopping, you name it. För detta vill jag tacka mina vänner.

... full av funderingar. Det slog mig ganska precis alldeles nyss för en lite stund sen, att mitt huvud är så fullt av funderingar att jag har svårt att sortera ut vad en viss person sagt. Eller till och med lyssna på vad en person säger. Allting bara snurrar och blir ett enda virrvarr av funderingar. Vad dessa funderingar är har jag ingen aning om. Men jag vet att ett sätt att reda ut de är att göra som jag gjort många gånger tidigare. Åka till skogen hugga lite och sen sätta mig vid en brasa och reda ut saker och ting.

... taggad för ikväll. En för fest igår med trevligt sällskap och lite lagom att dricka. Och en joggingtur med Jessika nu på dagen har gjort att jag känner mig riktigt redo för att en firmafest. Jag hoppas och tror att det kommer bli lika roligt som det brukar vara. En sak är iaf säker. Jag kommer bli FULL.

Jag kan bara inte sluta lyssna. I min jakt på avslappnande musik snubblade jag över "Piano Tribute Players". De spelar precis som det låter piano, med varierat populärmusik, filmmusik, klassiskt, ja allt. Jag har nu lyssnat i över en timme och känner att jag kan inte få nog. Jag känner att jag verkligen kan vila och bara slappna av till det här. Samtidigt som jag blir sugen att gå och ställe mig vid keyboarden och klinka lite själv. Men jag vet att jag inte kan komma i närheten av dessa toner som de här spelar. Så därför nöjer jag mig med att sitta/ligga i soffan och bara njuta av de vackra tonerna som kommer ur högtalarna.