butterflycandys

Ett lätt snöfall i Gävle och en promenad till/genom Sätra. Under promenaden förs ett "djupt" givande samtal, eller snarare en konversation som jag i min stilla enfald tror att jag ska vinna. Men när mina argument (som vanligt) tagit slut, ger jag mig. Jag vet att jag egentligen inte borde tro att jag kan vinna en argumentation. Men jag är för envis för att komma till den insikten. Det som var positivt med att inte vinna var väl kanske det att jag då inte är lat, vad jag är har jag dock glömt, men jag tror det var nått i stil med träningsmänniska? Hur nu det kan komma sig?

I bilen hem kommer funderingar på vad jag egentligen vill göra. Promenade till/genom Sätra ger en minnen från förr när man satt i just Sätra och flyttade snö. Jag vet inte varför det känns lockande egentligen, det var sena nätter och tidiga mornar. Och gärna hängde dessa ihop på ett eller annat sätt. Kanske är det just maskinkörningen som lockar, det faktum att man får känna sig stor och stark ( för en så liten människa som jag kan det vara viktigt ibland).

När det finns detta oklara i mina tankar får jag nog fundera lite mer på hur jag vill ha det, så det inte blir alldeles fel.