butterflycandys

-Gissa, hur gammal tror du jag är? Sa jag.

Han tänkte en stund och kom efter en stund med ett svar.

- 35!?

Som 25-åring, vad svarar man på det, hur reagerar man? Ska man skratta eller gråta? Just den här gången reagerade jag med ett skratt.

Men frågan kvarstår, ser jag så gammal ut?

När jag idag gick ut med soporna så är det en kille på kanske 5-6 år som ropar till mig när jag gått förbi honom.

-Du mannen, vet du vad de här... ( ja ni vet hur det med småbarn, jag skulle helst bara vilja be de hålla käften ibland)

Men jag kände att var första gången som jag blivit kallad "mannen". Hur man ska tolka det vet jag inte. Kanske hade den här lilla killen umgåtts med folk som kallar alla för mannen. Kanske såg jag ut som en man i hans ögon, (mindre troligt men endå)

Min bil har nu oxå nått en högaktningsvärd ålder. För att vara en Japanare så är i den i oförskämt bra skick. De brukar efter den här tiden ha betydligt mer rost än min har. Den är nu uppe i 10 år, och efter ett besök hos (bildoktorn) så har den fått diagnosen "inga problem alls". Jag måste erkänna att jag blir lite stolt. Även om jag bara haft bilen i 3 år så känns det som jag tagit väl hand om den.