butterflycandys

Då gårdagen spenderades hemma i soffan pga ett lite för stort alkoholintag kvällen innan, tänkte jag att jag skulle hitta på nått annat idag. Eftersom kameran gick i golvet och blev trasig så tog jag mig en trip till Siba. Där jag fick efter LÅÅÅNG väntan beskedet att återkom på måndag så fixar vi en ny kamera till dig. Positivt besked men lite drygt att åka fram och tillbaka. Sen ner på köpis och döda lite tid. Jag har tyvärr inte den förmågan att kunna gå flera timmar på köpis. Jag tröttnar ganska så snabbt, framförallt om man går där ensam och det som idag var ganska så mycket folk. Jag tog mig då hem till mina föräldrar för att vara lite social, men hur lätt e det?
Pappa äter lite mat tar en koppkaffe med mig sen åker han ut å plogar snö. Lillebror sitter på Sandvik och gör detsamma. Mamma tar en promenad med hundarna. Så där sitter jag och är social med mig själv.
När jag sitter där så kommer känslan av vilsenhet ( finns det ett sånt ord?). Ribacken har alltid var ett ställe man kan åka till för att känna att man är "hemma" men så var itne fallet idag. Jag visste inte vad jag skulle göra och kunde inte göra nått heller.
I denna vilsenhet kommer då oxå funderingarna på vad jag vill göra med mitt liv. För lillebror kommer sent om sider hem med sin snöröjarmaskin   (Volvo L110E=STOR). Jag kan inte komma ifrån känslan av att jag saknar maskiner i mitt liv. Jag känner mig inte tillfredställd där jag är nu. Jag trivs på jobbet det är inte alls det, men jag kommer inte hem och känner att jag gjort nått. Jag måste få jobba med fysiskt, och med nått som brummar lite mer.