En chaufförs berättelse
Regntunga moln låg över staden denna kväll, de hoppades in i det sista att de skulle klara sig från regnet. Traktor med lövad och fin vagn rullar in på gården där de blivit lovade att bli hämtade. Än så länge ser det bra ut, temperaturen ligger lite över 10 grader och regnet håller fortfarande uppe. Tjejerna packar med sig allt de kan tänkas behöva inför den långa kvällen på flaket, filtar, paraplyer och inte minst den alkoholhaltiga drycken.
Klockan 19.00 ställer sig chauffören längst bak på flaket och berättar vad som gäller och avslutar det hela med att önska de en trevlig resa och hoppas att de ska ha roligt. Han slänger upp stegen på flaket och bommar igen baklämmen. Sätter sig i traktorn och gasar iväg, den långa och förhoppningsvis oförglömliga resan för de på flaket har börjat.
De första kilometerna är det väldigt tyst på flaket, chauffören tror sig ha fått ett gäng tråkmånsar på kroken. Halvvägs in till stan börjar det småregna lite, han svär tyst för sig själv. Även om han inte lider av det där han sitter i en varm och skön hytt. Men kan inte tjejerna på flaket få njuta av den sista stunden som "unga" utan regn? Tydligen inte.
Väl inne i stan när det dyker upp några fler studentflak vaknar tjejerna till liv. Och från att ha varit totalt tysta så blir det ett jäkla liv på de. De tjoar och skriker, tutar och sjunger. Så man kan säga att de trots det dåliga vädret har kul.
Enligt önskemål från sina passagerare så kör han några rundor på stan så de får tuta på lite folk och sjunga. Medan han sitter där i hytten så minns han hur det var när han själv tog studenten. Visst hade han roligt, men han kan inte påminna sig att hade så kul som de här hade nu. Han firade inte sin student utan tog den mest för givet. Något som han så här efterhand kanske ångrar litegrann men nu är det bara att gilla läget.
I en och en halvtimme kuskar de runt på stan innan det är dags att styra mot Sätra och första anhalten med mat och släktingar. Regnet fortsätter, det är inte ett ösregn utan bara ett lätt men jäkligt tätt duggregn, det räcker för att studenterna ska bli blöta och kalla. Det är tur att alkoholen bedövar lite av kylan.
I Sätra letar traktorn sig in efter en smal cykelbana för att tjejerna ska slippa gå så långt i det tråkiga vädret. Detta i förhoppningen att han ska hitta nånstans att vända, men icke. Han får backa ut, med bilar, cyklar, häckar och lyktstolpar tätt inpå både vagn och traktor. Men efter att ha sprungit och rekat några gånger så hittar han ut kan vända på en stor och fin vändplan. Sedan parkeran han efter vägen och går in för att vara lite social.
Det är av den här anledningen han har ställt upp år efter år. Man får träffa en massa nytt folk, får äta mycket god mat och att få en se studenter och föräldrar dansa till Magnus Uggla är inte heller helt fel.
När han pratar som bäst är plötsligt studenterna borta och han inser att de har gått ut utan att han märkt något. Lite lätt bråttom hoppar han upp ur stolen som han hittat att sitta på, och springer ut till ekipaget för att lasta på tjejerna igen. Än så länge är de så pass nyktra att de nästan sköter det själva. Han låser in de och sätter sig på sin plats och brummar iväg.
Kvällen fortsätter i Sätra, med mera mat och för tjejerna en massa dricka. Chauffören får sig god mat och en kopp kaffe för att hålla sig pigg och alert. Sen bär det av igen mot stan för att tuta på folk och studenter igen. Detta är lite av det roligaste, han måste hela tiden vara på sin vakt för att inte krocka med nått litet som en bil eller liknande plus att han märker att de på flaket faktiskt har roligt. Det är ju trots allt därför som han är där för att de ska ha roligt.
Trots dåligt väder, så rinner tiden iväg, en kort runda på stan och det är dags för sista anhalten för kvällen i Hemlingby. Här får han kryssa mellan blomlådor och bilar för att hitta rätt. Men med den mångåriga erfarenhet han faktiskt har att köra trakor med släp så går det utan några skador. Studenterna kommer helskinnade fram till den härliga verandan där de får det sista att äta för kvällen. Man kan säga att många börjar se slitna ut, rösterna sviker många och alkoholintaget har börjat synas på alla, på ett eller annat sätt.
Efter att chauffören svalt sista koppen med kaffe så bär det av igen. Ner mot stan för att skrika några sista slagdängor till folk som passerar förbi. Han måste säga att han är imponerad utav sina passagerare som stått ut hela kvällen trots det dåliga vädret, även nu när klockan slagit tolv så skriker och tutar de hejvilt. Efter tredje varvet ropar de att få hoppa av, nu är de krogen som väntar. Han stannar på en busshållplats och släpper av tjejerna som alla tackar för en trevlig kväll, han tackar och hoppar upp på flaket och slänger en pressening över bänkar och saker som är kvar för att de ska klara resan hem.
Nu beger han sig hem för att krypa ner under täcket och sova några timmar.
Klockan 19.00 ställer sig chauffören längst bak på flaket och berättar vad som gäller och avslutar det hela med att önska de en trevlig resa och hoppas att de ska ha roligt. Han slänger upp stegen på flaket och bommar igen baklämmen. Sätter sig i traktorn och gasar iväg, den långa och förhoppningsvis oförglömliga resan för de på flaket har börjat.
De första kilometerna är det väldigt tyst på flaket, chauffören tror sig ha fått ett gäng tråkmånsar på kroken. Halvvägs in till stan börjar det småregna lite, han svär tyst för sig själv. Även om han inte lider av det där han sitter i en varm och skön hytt. Men kan inte tjejerna på flaket få njuta av den sista stunden som "unga" utan regn? Tydligen inte.
Väl inne i stan när det dyker upp några fler studentflak vaknar tjejerna till liv. Och från att ha varit totalt tysta så blir det ett jäkla liv på de. De tjoar och skriker, tutar och sjunger. Så man kan säga att de trots det dåliga vädret har kul.
Enligt önskemål från sina passagerare så kör han några rundor på stan så de får tuta på lite folk och sjunga. Medan han sitter där i hytten så minns han hur det var när han själv tog studenten. Visst hade han roligt, men han kan inte påminna sig att hade så kul som de här hade nu. Han firade inte sin student utan tog den mest för givet. Något som han så här efterhand kanske ångrar litegrann men nu är det bara att gilla läget.
I en och en halvtimme kuskar de runt på stan innan det är dags att styra mot Sätra och första anhalten med mat och släktingar. Regnet fortsätter, det är inte ett ösregn utan bara ett lätt men jäkligt tätt duggregn, det räcker för att studenterna ska bli blöta och kalla. Det är tur att alkoholen bedövar lite av kylan.
I Sätra letar traktorn sig in efter en smal cykelbana för att tjejerna ska slippa gå så långt i det tråkiga vädret. Detta i förhoppningen att han ska hitta nånstans att vända, men icke. Han får backa ut, med bilar, cyklar, häckar och lyktstolpar tätt inpå både vagn och traktor. Men efter att ha sprungit och rekat några gånger så hittar han ut kan vända på en stor och fin vändplan. Sedan parkeran han efter vägen och går in för att vara lite social.
Det är av den här anledningen han har ställt upp år efter år. Man får träffa en massa nytt folk, får äta mycket god mat och att få en se studenter och föräldrar dansa till Magnus Uggla är inte heller helt fel.
När han pratar som bäst är plötsligt studenterna borta och han inser att de har gått ut utan att han märkt något. Lite lätt bråttom hoppar han upp ur stolen som han hittat att sitta på, och springer ut till ekipaget för att lasta på tjejerna igen. Än så länge är de så pass nyktra att de nästan sköter det själva. Han låser in de och sätter sig på sin plats och brummar iväg.
Kvällen fortsätter i Sätra, med mera mat och för tjejerna en massa dricka. Chauffören får sig god mat och en kopp kaffe för att hålla sig pigg och alert. Sen bär det av igen mot stan för att tuta på folk och studenter igen. Detta är lite av det roligaste, han måste hela tiden vara på sin vakt för att inte krocka med nått litet som en bil eller liknande plus att han märker att de på flaket faktiskt har roligt. Det är ju trots allt därför som han är där för att de ska ha roligt.
Trots dåligt väder, så rinner tiden iväg, en kort runda på stan och det är dags för sista anhalten för kvällen i Hemlingby. Här får han kryssa mellan blomlådor och bilar för att hitta rätt. Men med den mångåriga erfarenhet han faktiskt har att köra trakor med släp så går det utan några skador. Studenterna kommer helskinnade fram till den härliga verandan där de får det sista att äta för kvällen. Man kan säga att många börjar se slitna ut, rösterna sviker många och alkoholintaget har börjat synas på alla, på ett eller annat sätt.
Efter att chauffören svalt sista koppen med kaffe så bär det av igen. Ner mot stan för att skrika några sista slagdängor till folk som passerar förbi. Han måste säga att han är imponerad utav sina passagerare som stått ut hela kvällen trots det dåliga vädret, även nu när klockan slagit tolv så skriker och tutar de hejvilt. Efter tredje varvet ropar de att få hoppa av, nu är de krogen som väntar. Han stannar på en busshållplats och släpper av tjejerna som alla tackar för en trevlig kväll, han tackar och hoppar upp på flaket och slänger en pressening över bänkar och saker som är kvar för att de ska klara resan hem.
Nu beger han sig hem för att krypa ner under täcket och sova några timmar.
Kommentarer
Trackback
