Det ska gå
Det var tänkt att vi skulle träna lite inför kommande tävlingar, jag och min danspartner, i ett enskilt rum. Men istället hamnade vi med en tävlingsgrupp och en så kallad blå grupp. Det var jättebra träning något annat ska jag inte säga. Men jag hade faktiskt hoppats på att vi skulle träna lite hon och jag för att "lära känna" varandra lite och kanske bli lite mer "samdansta" ( om det nu heter så ). Vi fick istället på sin höjd fyra minuter med dans tillsammans, och för att vara helt ärlig så vinner man inte många tävlingar på att ha dansat i fyra minuter per kurs tillfälle.
Jag vet vad jag behöver träna på, och det är mitt gung. Jag får det inte att stanna där, det går jättebra vissa stunder men jag tappar det jättesnabbt. Så fort det blir en tur eller något liknande så tappar jag det. Det som är det värsta är att jag vet om det. Men det är så jäkla svårt att ändra på, men jag har gett mig f*n på att det ska gå.
Jag avslutade kvällen med en promenad i från klubben i snön lyssnandes på Eric Clapton. Bland det bästa jag gjort på länge. Vanligtvis när man är ute å går så är man stressad på ett eller annat sätt. Men inte idag, jag gick i det tempo som passade vädret, och med lugn musik i öronen blir inte direkt stressad heller. Så jag njöt av varje steg, och njöt av det vackra vita som föll från himlen.
Kommentarer
Postat av: Jess
Jag håller med. Även om det verkligen är jättebra att "byta partner" är det minst lika bra att då och då få dansa ihop sig med nån på riktigt. KRÄV ensamtid! :P
Trackback
