...fan vad det bär emot...

Idag var det en sån dag när man borde ha legat kvar i sängen.
Ingenting har gått som jag jag tänkt idag. Jag kan knappt stava nu när jag skriver. Jag menar när dagen börjar med att man slår tån i badkarskanten när man ska duscha... nej den har inte återhämtat sig än. Man fortsätter med att göra frukost och tittar inte på filpaketet innan man häller upp vilket resulterar i att den första och enda "tuggan" smakar h**vete, filen gick ut i fredags.
Cykelturen till jobbet gick som tur var smärtfritt och jag kom fram i skaplig tid och inte värre tilltygad än när jag åkte hemifrån. Väl på jobbet så vet man att det är hur mycket som helst att göra, Men jag vet inte hur jag ska göra det. Vilket gör det hela lite jobbigare och lite svårare. Hemma kan jag ta det som jag vill och misslyckas jag så känns det inte lika jobbigt som när man misslyckas på jobbet.
Men jag började i vilket fall som helst med att försöka montera ett par gafflar, som väger ett par hundra kilo i två hål på 125mm. Tro mig det är inte så enkelt. Det ena efter det andra verktyget gör illa mig mer eller mindre ( tror inte det kommer lämna några bestående men iaf ). Efter två timmars jobb så sitter de där, jag är ganska så nöjd iaf, sen att min kollega kanske tyckte att det tog lite lång tid, det skiter jag i.
Sen var det dags att göra i ordning cylindrarna först demontera vilket går jättebra när han står bredvid och berättar hur det ska göras. När jag sen ska försöka själv blir det kattskit av alltihop. Gängorna skär och det sitter bara typ jättefast.
Nu har jag fått komma hem och ska försöka att inte göra något mer som kan förvärra läget mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0